I flera år har jag drömt om att få åka till Liverpool och se mesta mästarna spela fotboll på Anfield Road.
I slutet av november 2001 gick det så bra för laget att jag började hoppas på ett ligaguld och resan till
sista ligamatchen bokades. Jag fick enkelt med mig ett gäng bestående av Viktor, John och Håkan
Andersson samt Henrik Isberg och Camilla Ericsson. Resan bokades genom Steve Perryman Sport Travel.
Hela våren har matcherna varit otroligt spännande att titta på, chansen fanns ju att vi skulle få uppleva ett
ligaguld på plats. Tyvärr var Arsenals vår helt otrolig och de vann guldet välförtjänt.

Liverpool FC

Våren 2002 innehar LFC dessa titlar:
Ligamästare: 18 ggr
Europa-Cupen: 4 ggr
Super-Cupen: 2 ggr
UEFA-Cupen: 3 ggr
FA-Cupen: 6 ggr
Worthington Cup: 3 ggr
Milk Cup: 3 ggr

"Dagbok"

Fredag:
Flyget landade i Manchester på förmiddagen och därifrån tog vi tåget till Liverpool. Efter lite mat tog vi
taxi till Anfield Road. Där var den, arenan man drömt om i flera år. Man rös nästan när man klev in i
souvenirshopen. Allt från haklappar till matchtröjor hängde på väggarna. Självklart köpte jag en tröja med
eget namn på, pris ca 800:- med allt tryck. Efter shoppingen var det dags för den efterlängtade guidade
turen på arenan. Som tur var hade vi bokat den i förväg, alla turer var fulla den dagen. Vi gick runt i omklädningsrummet och tittade på stjärnornas tröjor. Sedan gick vi genom spelargången, klappade den
berömda skylten "This is Anfield" och till publikens jubel klev vi in på arenan. Mattan var grymt fin och
det fotograferades flitigt kan jag tala om. Vi fick känna på hur det är att vara på "The Kop", lagets stora
supporter-läktare. Efter turen gick vi runt på lagets museum där Liverpools segerrika historia finns.

Kvällen tillbringades runt Conserts Square där vi hittade vårat favoritställe, Walkabout. Kanonmusik!!!!!

Lördag:
Dags för match! Vi åkte tidigt till Anfield för att känna på stämningen. The Sandon Pub var fullt med
rödklädda fans som värmde upp inför den viktiga matchen. Liverpool var ju tvingade att sluta tvåa i ligan
för att få en direktplats i Champions League.
Vi satt på Main Stand och stämningen när lagen kom in fick huden att knottra sig. Publiken sjöng "You´ll
never walk alone" medan The Kop visade upp en pappersmosaik med texten YNWA, mäktigt!!!

Matchen hade verkligen allt, (utom ett Ipswich-mål förstås..) John Arne Riise pangade in första målet och
hans sång ekade över Anfield. Som sagt, jag har ju drömt om denna resa en längre tid och det fanns två
saker jag ville se nu när guldet inte gick att få. Jag ville se Gary McAllister spela och jag ville se mål.
Båda drömarna gick in med råge. FEM mål blev det för Liverpool, helt otroligt och Garys avsked blev
också perfekt. När han värmde upp ställde sig hela klacken upp och gav honom en hyllning som hade fått
vilken stjärna som helst avundsjuk. Han kom in med åtta minuter kvar av matchen och det var ett riktigt
härligt avsked han fick av publiken när han kom in i sin sista match för klubben.
Ipswich klack sjöng tappert hela matchen och bjöd på bra stämning. När YNWA ljöd över arenan för sista gången denna säsong sjöng även Ipswich-klacken med och det blev ännu en rysning längs ryggraden.
Efter matchen sprang hela laget ärevarv och stämningen vara bara helt fantastisk.

På kvällen firade vi på olika pubar och diskotek i centrum. Otroligt bra uteliv i den staden!!!!!!!

Söndag:
Bakis-shopping och hemfärd........

Matchfakta:

Fansens utmärkelser 2001/2002:

Årets spelare: Sami Hyypia
Årets ungdom: Neil Mellor (19 mål i reservlaget ! 26 i U19)
Årets mål: John Arne Riise mot Man U.
Bästa köp: Jerzy Dudek
Bästa räddning: Chris Kirkland mot Galatasaray.
Roligaste händelse: När P. Thompson tappade löständerna.
Årets stämning: Roma hemma.
Bästa sång: Allez Allez Gerard Houllier.
Bästa bortamatch: Man. U.
Bästa motståndare: Rivaldo (Ljungberg fyra!)
Bästa motståndarfans: Borussia Dortmund.