- Hans pappa var en vit broder från Liverpool, hans mamma en svart syster från Jamaica, vi brukar säga att han var som kaffe med mjölk!
Bland vajande palmer och reggaemusik berättar den entusiastiske guiden om legendaren Bob Marleys ursprung. Vi befinner oss i Nine Miles på Jamaica, Bob Marleys hemby. Ännu en resedröm förverkligas!

Jag har alltid haft Jamaica på min bucket list och när jag vann ett resepresentkort hos Vingresor på 20 000kronor så var det dags att förverkliga drömmen.
Mina kompisar Jakob och Johan var inte sena att hänga med då jag presenterade min idé med att fira nyår i Karibien.
Vi kollade runt på olika resmål och hotell och fastnade till sist för lyxhotellet Bahia Principe i Runaway bay, beslutet grundades på att hotellet hade en sportbar,.
Resan gick av stapeln annandag jul och vi var borta i två veckor, en härlig charter med all inclusive! Hotellet var enormt stort och lyxigt, poolområdet var gigantiskt! Stränderna var inte så fina men det fanns goda drinkar i strandbarerna! Oftast låg vi på beachen på förmiddagen för att sedan efter lunch ligga och jäsa vid poolen. Event-tjejerna på hotellet höll full fart och fixade med olika aktiviteter, vi orkade bara med bingon.... Och en krocketmatch...

Vi hade en fantastisk resa och njöt av vädret, maten, drinkarna, Karibiska havet samt synen av alla vajande palmer. Enda nackdelen var väl att det var väldigt lugnt på kvällarna. Det fanns barer, uppträdande, karaoke samt ett disco men efter midnatt så verkade de flesta hotellgästerna sova....

Jamaica är den tredje största ön i Stora Antillerna i Karibiska havet. Kritvita stränder blandas med tropiska skogar och bergskedjor. Öns högsta punkt är Blue Mountains Peak, ett paradis för utflykter bland hajkare. Det är även därifrån den berömda kaffesorten Blue Mountain kommer.
Ön är indelad i 14 stycken kommuner "parishes", och huvudstaden Kingston ligger i parishen med samma namn. 
Språket man talar är Engelska men oftast talas dialekten Patwa. Jamaica blev självständigt 1962 men har Elizabeth ll som drottning. De första invånarna var Taínoindianerna men de dog ut då européerna kom till ön tillsammans med slavar från Afrika. Indianerna klarade inte av de sjukdomar som européerna förde med sig, bland annat smittkoppor. 

På sockerplantagerna hade man stora problem med råttor och ormar så man planterade in rovdjuret mungo från Indien. Mungon hade inga naturliga fiender på ön så de ökade snabbt i antal samtidigt som det blev ont om ormar. Av de ormar som fortfarande finns kvar på Jamaica så finns det inga som är giftiga.
Landets nationaldjur är en liten kolibri, Rödnäbbad fladderstjärt.

Mat och dryck. På Jamaica dricker man rom, Appleton är den mest kända. Romen finns i många goda drinkar och tröttnar man på paraplyer i glasen så testar man kanske den lokala ölen Red Stripe istället.
Dagen efter att man testat alla drinkar i baren så smakar frukostens alla olika färskpressade juicer gott!
Maten influeras från världens alla hörn. En populär kryddblandning som används till skaldjur, fisk och kött är jerk. Kryddan är en bra present att köpa hem till vännerna som skött vattningen av dina blommor under semestern. Nationalrätten är ackee tillsammans med salt fisk. Ackee är en frukt som när den serveras påminner om äggröra. 

Jamaicas största inkomstkälla är turismen. De största turistorterna är Negril, Montego Bay och Ocho Rios.
Under Juli till November så kan det förekomma orkaner på ön. Tropiskt klimat gäller, med andra ord varmt och fuktigt. 
Valutan är Jamaicanska dollar och dessa kan turisterna spendera på färgglada kläder, träsniderier, kryddor, rom, kaffe samt på roliga utflykter.
 

Resedagbok:

26/12:
Annandag jul 2016, 06:43 i Enköping, dags att ta bussen till Arlanda. Vi hade laddat för resan under hela hösten och var hyfsat förväntansfulla!
Diskarna vid SAS bjöd på julkaos men hos Vingresor var det lugnt. Vi boardade flyget, Thomas Cook Scandinavia och inledde vår 11 timmar långa resa till Karibien.
Vi landade på eftermiddagen och möttes av en flygplats omringad av palmbeklädda sluttningar. Ving hade ordnat en bra mottagning och det bästa av allt var att vi fick hotellnycklar direkt utanför bussen på flygplatsen. Incheckningen på hotellet var klar direkt. Efter en halvtimmes bussfärd så kom vi fram till hotellet i Runaway bay och efter en snabb välkomstdrink så gick vi direkt till rummet. Vi hade ett stort fint rum med dusch, badkar och en stor balkong med lite lite havsutsikt....
Ganska snart hade vi invigt den stora middagsbuffén och trötta gick vi tillbaka till rummet för att packa upp väskorna. Det gällde att hålla sig vaken för att klara av jetlagen så bra som möjligt.. Vi var ganska duktiga och höll ut till klockan 23 innan vi stöp i sängarna.... Eller jag och Johan gjorde det i alla fall... Jakob fick ligga på soffan utan bäddning.. Kändes helt rätt ;)

27/12:
Jetlag, vaknade första gången vid 03:50... Jag lyckades somna om vaknade nästa gång vid 07, då var det bara att promenera bort till frukostbuffén. Där möttes vi av bubbel och självklart ville vi ha lite skumpa till frukost.. I övrigt så fanns det allt från flingor och fil till kyckling, fisk, lever, korvar, pannkakor, bakelser, frukter, fajitas mm. Galet mycket mat erbjöds, och ingen av oss hittade till gymet....
Efter att på klassiskt chartermanér bokat några utflykter av guiden Tina så gav vi oss av till beachen. Vi gick ut till "udden" där vi möttes av palmer, reggaemusik, strandbarer, solstolar, parasoller och ett vackert karibiskt hav. Där tillbringade vi många timmar under semestern!
Eftermiddagen spenderades sedan runt det enorma poolområdet och vi hann gå igenom en del av drinklistan. Pina Coladan blev min favorit..
Trots många timmar i den stekande solen så brände vi oss inte under den första dagen, en liten besvikelse såklart, det ska ju riva lite på ryggen när man torkar sig med handduken efter duschen... På kvällen bekantade vi oss med shoppingbutikerna som låg runt ett litet torg inne i hotellområdet. Vi testade karaoken, sportbaren och discot men det var inte så mycket folk ute. Jetlagen fick sig dock en rejäl käftsmäll då vi lyckades vara vakna till 01:30 :) Bra jobbat

28/12:
Dags för ännu en klassiker, det berömda välkomstmötet! Självklart gick vi dit och lyssnade på Christina och Tina då de berättade om Jamaica, utflykter, hotellet mm. Det var väl runt 35 grader i salen så svetten rann på turisterna som inte hade hunnit vänja sig vid värmen.
Sedan blev det en dag ute på Udden och vi stekte på ordentligt i solen men ingen sveda.... besvikelse igen. Jag hade inlett med solfaktor 15 men det var ju alldeles för mesigt! jag köpte en ny sololja med faktor 8.
Kvällen spenderades som de efterföljande kvällarna, middag, mingel i hotellbaren, sportbaren och sedan discot... Trött....

29/12:
Jag gick upp tidigt för att gå till receptionen och boka bord till nyårsmiddagen. Jag fick köa i en timme och det är inte det roligaste jag vet på semestern... inte annars heller för den delen.. Ute på udden invigdes den nya sololjan med faktor 8 medan mitt resesällskap nötte vidare med faktor 50 och 30... Inte konstigt att solen inte bet på oss... Johan hade köpt en fotboll och det var nog en bedrövlig syn då vi stod och kickade boll på beachen hahaha. Inga proffs direkt... Men det var väl bra för brännan att röra på sig?... Jag låg på min luftmadrass ute i vattnet och gav solen en chans men det  blev pyspunka så till sist sjönk jag....
På kvällen såg vi en sövande dansuppvisning som gick igenom Jamaicas olika danskulturer genom åren... Tröttsamt i längden, vi körde lite barhäng i sportbaren som avslutning.

30/12:
Bra stranddag ute på udden. Vi tog lite roliga nyårsfoton i våra hawaiiskjortor och det blev en hel del färgglada drinkar. På eftermiddagen såg vi på fotboll i sportbaren, Liverpool vann med 1-0! Middagen intogs i hottelets japanska restaurang. Vi fick sitta runt ett stort stekbord medan kocken underhöll oss med sång och matlagning. Maten var fantastisk och det blev en väldigt lyckad afton. I sportbaren träffade vi Rick och Janet från Baltimore, ett trevligt par som vi blev goda vänner med. Det festades friskt den natten och det märktes nästa morgon...

31/12:
Nyårsafton och jag gick ensam till udden, de andra två gick inte att väcka... Det var enda gången under resan då det regnade på dagen. Under två timmar regnade det och jag låg under parasollet och läste 91:an under tiden... På eftermiddagen så träffade jag Rick och Janet vid poolen och vi startade upp nyårsfirandet med drinkar i poolbaren.
Till sist träffade jag på Johan och Jakob och vi drack lite skumpa på balkongen. Sedan var det dags att fira det europeiska nyåret så klockan 18 samlades vi i sportbaren och skålade in tolvslaget hemma i Europa. Musiken dunkade och alla som var på plats jublade samt blåste i sina små tutor som hotellet delade ut. Partyhattarna var naturligtvis också på plats!
Sedan var det dags för en gigantisk galamiddag! Kockarna och resten av personalen var stolta över sina kreationer och de fotograferade varandra framför den mäktiga buffén. De hade gjort otroliga konstverk av frukter och det fanns mängder av maträtter att välja mellan. Vi åt oss som vanligt proppmätta och kryssade sedan genom hotellområdet där de hade byggt upp fina utomhusbarer kvällen till ära. Det var mycket folk på hotellet och stämningen var hög. Vi var väldigt trötta och beslöt oss för att ta en powernap mellan 21-22. Det var ju lite vågat gjort men vi lyckades vakna och begav oss till shoppingcentret där torget hade förvandlats till ett megaparty! Fontänen i mitten av torget var fylld med hundratals bubbelflaskor och is och på flera ställen fanns det partyhattar och och övrig festutstyrsel att hämta. Hela torget gungade av festande utklädda turister och på scenen levererade ett liveband partymusik. Stora uppbyggda barer serverade alla möjliga drinkar och när tolvslaget närmade sig så kokade torget, vilken sagolik fest! Vi var så sjukt peppade och när det räknades ner till midnatt så jublade alla och korkarna flög i luften från skumpaflaskorna. Till och med personalen sprang runt och sprutade bubbel, det var helt galet. En DJ började spela och vi for upp på scenen och dansade hahaha. Det blev en lyckad nyårsfest som varade in på småtimmarna :)

1/1:
Det blev en bra dag ute på udden. Årets första dag inleddes med snorkling utanför nudiststranden.. och jag lyckades hitta ett stim med bläckfiskar. Annars såg dagen ut som vanligt, ingen solbränna, beachen på förmiddagen och poolen på eftermiddagen.
Kvällens middag åt vi i hotellets italienska restaurang. Den låg fint nere vid havet och erbjöd helt okej mat men det var inte så att vi kände att dit måste vi gå igen. Gissa om det var en trött kväll på sportbaren...

2/1:
Dags för utflykt till Martha Brae.
Nära Falmouth rinner floden Martha Brae och där flöt vi fram på flottar gjorda av bambu. Vi pratar inte om någon forsränning här, man glider lugnt fram på floden och passerar genom djungelliknande natur. Efter all reggaemusik vid poolbaren så känns det skönt att få en lugn stund och bara njuta av omgivningen. Självklart får man hjälpa till att "köra" flotten om man vill! Det var en bra tur i skön miljö. Turerna har hållit på sedan 70-talet och guiderna har numrerade tröjor som pensioneras då guiderna slutar. Guide nummer två arbetar där fortfarande.

Sedan åkte vi vidare till Jamaica swamp safari.
1970 öppnade Ross Kananga, Jim Gore och Stafford Lue "Jamaica Swamp Safari". Där visade de upp olika djur, bland annat krokodiler, alligatorer, ormar, leoparder och lejon. Vid ingången satte de upp en skylt med texten "Trespassers will be eaten" När Bondfilmen Live and let die skulle spelas in så letade filmteamet efter häftiga miljöer att filma i. De såg skylten och tittade in i parken. Det slutade med att Kananga själv fick göra stunttricket i den berömda scenen då James Bond hoppar på några krokodiler för att fly från en liten ö, omringad av reptilerna. Ross Kananga gjorde scenen fem gånger och fick flera skador under försöken. Vi besökte farmen och fick se de olika tagningarna av scenen på en tv. Snyggt hoppat av Ross! Vi fick chansen att hålla i en liten krokodil samt att vandra runt bland parkens alla andra djur. Fåglar åt mat ur våra händer och mungos fräste åt oss då vi kikade in i deras bur. 

På kvällen åt vi middag i restaurangen The Grill. Det var min favorit under veckan, svalt och skönt, fin miljö och en grymt god förrättsbuffé. Jag hade absolut varit nöjd om vi enbart hade fått äta av förrätterna...
Nu började det avta med folk på hotellet efter allt nyårsfirande så det var lugnt i sportbaren....

3/1:
30 grader varmt och jag njöt på beachen medan Johan spelade tennis tillsammans med Rick från Baltimore. Jag var orolig ifall Johan skulle få värmeslag men han kom tillbaka piggare än väntat. Jag köpte sololja med faktor 2, nu jäklar...
Dagarna rullade på, beachen, poolen och sportbaren... Vi såg faktiskt en show med temat Michael Jackson, den var bra första fem minuterna..

4/1:
Uppstigning 06:47, det var dags för en av resans höjdpunkter.
En av Jamaicas populäraste utflyktsmål är vattenfallen Dunn´s river falls. Vattenfallet är 180 meter långt och 55 meter högt. Det är uppdelat i små vattenfall med små "pooler" mellan sig. Det är populärt att köpa badskor och sedan klättra upp för vattenfallet. Man börjar nere vid den vita sandstranden där den första Bondfilmen "Dr No" spelades in. Sedan klättrar man uppför fallet tillsammans med en guide. Vegetationen bygger ett tak över vattenfallet vilket skyddar besökarna från den starka solen samtidigt som det blir magiska synintryck. Guiderna är skickliga på att hjälpa till med att visa var man ska gå och de hjälper även till med att fotografera besökarna. Givetvis förväntar de sig dricks från gruppen då alla till slut tagit sig upp till toppen av vattenfallet. Dunn´s river falls måste besökas om man är på norra Jamaica under semestern!

10 poäng om du gissar kvällens upplägg? Middag, hotellbaren, sportbaren, discot, hem.

5/1:
Tidig uppstigning för utflykt igen. Nu åkte vi tillsammans med guiden Frida till Bob Marleys hemby Nine mile.
1945 föddes Robert Nesta Marley i den lilla byn Nine mile. Hans föräldrar Cedella och Norval separerade snart och Robert växte upp tillsammans med sin mor. De sökte lyckan i Kingston men hamnade i slummen i Trenchtown. Robert blev vän med Neville Livingstone och på 60-talet uppträdde de tillsammans i bandet "The Wailing Wailers", nu som Bob Marley och Bunny Wailer.
1966 gifte sig Bob med Rita Anderson och de fick flera barn tillsammans.
Bob Marley blev sedan en legendar inom reggaemusiken. Han framförde bejublade konserter i i det sista.
Han drabbades av cancer och avled i Miami 1981. När man besöker hans barndomshem i Nine Mile så möts man först av försäljare som vill sälja marijuana till turisterna på parkeringen. Efter att vänligt men bestämt tackat nej så kliver man in i souvenirbutiken och sedan hamnar man i en restaurang/bar/utställning. Vill man besöka Bobs mausoleum och barndomshem så måste man ta en guidad tur. Guiden berättar om Bobs liv och visar runt på Mount Zion där barndomshemmet och gravarna finns. Det är andäktigt att besöka de två husen där Bob, hans bror och mor ligger begravda. 

På eftermiddagen var vi tillbaka vid poolen och solen stekte på bra. Då fick Johan idén att vi skulle vara med i en pingisturnering så det blev en svettig eftermiddag där vi kämpade så gott vi kunde mot andra turister runt pingisbordet. Ingen av oss gick till final men vad gjorde det, vi hade ju drinkar och ett glatt humör.
På kvällen åt vi middag på Don Pablo och det var en stor besvikelse. Usel service och medioker mat, inget vidare!
Kvällens höjdare blev istället då vår favoritservitris Brison sjöng för oss i karaokebaren...

6/1:
Bra dag på udden, stek stek. På eftermiddagen var det bra drag i poolbaren. Många amerikaner hade anlänt och de festade ordentligt i eftermiddagssolen. Vi spelade bingo tillsammans med eventtjejerna och det var ett himla liv. Folk festade samtidigt som de spelade bingo så det var ett bra surr hahaha. Vi festade sedan tillsammans med kanadensare och amerikanare i poolen till klockan 18, sedan var det bara att byta om inför middag, hotellbaren, sportbaren och karaokebaren...

7/1:
Dagen inleddes med en tuff match i krocket tillsammans med eventtjejerna. Det var hett i solen och svetten forsade. Jakob vann och jag kom tvåa, vi tilldelades fina priser i form av rom och kaffe. Senare på dagen blev det bingo igen och Johan vann en mönstrad träplatta :)
På kvällen var det dags igen för showmiddag på den japanska restaurangen, såå gott!!! Karaokebaren bjöd sedan på bra drag med mycket folk.

8/1:
Jag gick ensam till udden igen då mina vänner haft ännu ett sjöslag... Ute till havs hoppade ett gäng delfiner och alla på stranden spanade och försökte få bra fotografier. På eftermiddagen var det full fart i poolbaren igen då ett stort gäng äldre damer hade anlänt. De sparade inte på krutet och det var rolig underhållning för oss hahaha. Jag frågade en tjej från Kanada om hon bodde på den västra eller östra sidan av landet. -Well, I´m not so good in geography!... Okej... Bra poolparty!
Resans sista middag intogs ännu en gång på japanska restaurangen, middagsansvarige hade talat och valt..
På torgets scen var det show och självklart blev jag uppdragen på scenen inför allt folk. Jag fick tävla mot ett gäng andra hotellgäster i en danstävling och jag lyckades helt otippat att vinna!! Fick en flaska rom i pris, ett stort ögonblick.

9/1:
Tidig uppstigning för att ta vara på resans sista soltimmar! Klockan 13 blev vi hämtade med buss för att köras till flygplatsen. Vi hade valt att köpa VIP-lounge så vi fick egen incheckning och säkerhetskontroll och sedan var det bara att njuta i loungen. Fri mat och dryck utnyttjades.
Ett antal timmar senare landade vi på Arlanda och klev ut i fyra minusgrader. Under resans gång var det mellan 10-20 minusgrader hemma så vi valde en bra period att vara i Karibien ;)

Ett stort tack till Ving samt mina resekamrater, jag hade en fantastiskt bra resa!!!