uk.gif (16476 bytes)  Liverpool-Real Madrid  uk.gif (16476 bytes)

liverpool.gif (8994 bytes)
Resan till Kiev och finalen i Champions League 26-27/5 2018.

 

"We’ve conquered all of Europe We’re never gonna stop From Paris down to Turkey We’ve won the fucking lot,
Bob Paisley and Bill Shankly The Fields of Anfield Road We are loyal supporters And we come from Liverpool
Allez Allez Allez.."
Ramsan ekar i korridoren på Olympiastadion i Kiev och i den gamle mannens tårögda ögon ser jag förväntan, stolthet och en enorm glädje. Gammal som ung, supportrarna som rest hit från världens alla hörn kände en nervositet blandad med förväntan inför kvällens stora final i Champions League mellan Real Madrid och Liverpool.
Real Madrid kom till Ukraina som favoriter efter två raka finalsegrar men anrika Liverpool fanns ändå med som vinnare då de olika experterna uttalade sig om matchens utgång.

Jag har länge haft en stor dröm på min bucketlist, att på plats få se Liverpool i en stor final. Det var nära en gång på Wembley men då hade vi tyvärr köpt falska biljetter så nu var det dags för min stora revansch.
Tidigt under våren så trodde jag att Liverpool skulle nå finalen så redan efter första kvartsfinalen mot Manchester City så bokade jag min flygbiljett. Sedan var det bara att hålla tummarna för avancemang. City avfärdades enkelt och sedan kördes Roma över i semifinalen på Anfield. Då kände jag mig säker på final men i returen i Rom så blev det väldigt spännande. Till sist stod Liverpool som vinnare med totalt 7-6 !!

Sedan började den stora jakten på en finalbiljett. På blocket såldes de för mellan 15 och 20 000 kronor styck. Jag fick ingen hjälp av mina "biljettvänner" så det var bara att fortsätta leta. Veckan innan finalen hittade jag en försäljare på Blocket som verkade intressant. Han hade två biljetter till salu, jag frågade om jag kunde få köpa endast en och efter ett par dagar så var ena biljetten min! Jag fick den till ett otroligt bra pris för att vara på andrahandsmarknaden så jag var lite orolig om den var äkta eller inte men allt verkade okej. Boende var omöjligt att få tag på under 5000 kronor per natt så jag avvaktade och frågade runt bland vänner om de hade något att erbjuda. Till sist fick jag napp hos en kompis som hade bokat en lägenhet tillsammans med tre kompisar och jag blev lovad att få sova på deras köksgolv. Nu var det bara att se fram emot avresan.

Resedagbok:

26/5:
Jag hade satt klockan på ringning 01:40 men det var svårt att sova, jag drömde att jag försov mig så 01:20 klev jag upp och gjorde mig i ordning för avfärd till Arlanda. På flygplatsen var det gott om fans som skulle ner till Kiev. De flesta var engelsmän som hade sin reserutt via Stockholm.
Tidigt på morgonen landade vi i Kiev och jag letade upp en gratisbuss för Liverpoolsupportrar som gick till Shevschenko Park där de röda fansens uppvärmning innan matchen skulle ske.
Jag promenerade bort till lägenheten där kompisen befann sig och trött stapplade jag in och sträckte ut mig på en säng. Jag hade inte sovit många timmar så jag tog ett par timmars vila i lägenheten innan det var dags att knalla ut på stan och njuta av vädret, de vänliga människorna och sångerna innan matchen.
Solen sken och det var svettigt då vi gick till UEFA´s Fanzone, ett område med aktiviteter, mat, dryck och sponsorevent. Där träffade vi flera svenska fans som vi känner och i solskenet tog vi plats bakom deras flagga och hängde med i ramsorna som sjöngs inför de Ukrainska besökarnas kameror. Svetten rann längs tinningarna och stämningen var trevlig.
Jag kände igen mig på gatan där EM-festen hölls för några år sedan.

Vi gick vidare till samlingen i Shevschenko Park och herregud vilken stämning det var. Tusentals röda Liverpoolfans trängdes och sjöng sina ramsor, allez allez allez! Vi såg inga bråk under dagen förutom en idiotisk Manchester Unitedsupporter som valde att försöka ta sig igenom Liverpools supportersamling... han blev ganske blöt av öl...
Under hela eftermiddagen minglade vi runt och njöt av atmosfären. Det var helt magiskt att se alla förväntningar som lyste i fansens ögon, var det äntligen dags för en stor titel igen?

Ett par timmar innan avspark så gick vi till arenan och där stod den, Olympiastadion upplyst av kvällssolen, ren magi.
När lampan lyste grönt då jag scannade min biljett så fick den lilla pappersbiten en puss, jag mindes hur det kändes utanför Wembley när scannern lyste rött... Jag satt en lång stund utanför arenan och njöt i solen, tittade på alla lyckliga fans som tagit sig ända till Kiev i Ukraina för att stötta sina hjältar. När jag till sist bestämde mig för att gå in så kom jag inte längre än till korridoren utanför läktaren. Där stod hundratals fans och sjöng allez allez allez, herregud vilken gåshud. De minuterna kommer jag aldrig glömma!!
När jag klev upp på läktaren så visade det sig att jag hade min plats på översta raden , i höjd med mållinjen. Så jag hade en perfekt plats för att se själva matchen men det var inte i klacken så jag bestämde mig för att se den första halvleken på denna plats och den andra halvleken skulle jag stå i klacken. Killen bredvid mig var en svensk som hade köpt den andra biljetten från killen jag hittat på Blocket.
Sångerna ekade inne på arenan och den mäktiga röda Liverpoolklacken visade sig från sin absolut bästa sida! Artisten Dua Lipa kom in och genomförde ett sprakande invigningsnummer och vi började närma oss matchstart. You´ll never walk alone spelades i högtalarna och klacken tog över den mäktiga sången, gåshud såklart!! Spelarna kom in och nu började det bli nervöst!!

Domaren blåste igång matchen och jag var på plats, bucketlist check!
Liverpool inledde bra och dominerade den första halvtimmen men då hände det som inte fick hända. Ramos fick tag på Salah och utförde ett MMA-grepp som satte stopp för Egyptierns sagolika säsong. Liverpools kelgris Mo Salah var tvungen att gråtande lämna finalen medan Ramos hånflinade bakom ryggen på honom. En chockad arena fick se den störste artisten lämna planen och matchen fick en annan skepnad. Målen uteblev dock fram till halvtidsvilan så spänningen fanns kvar.
Jag lämnade min plats på översta raden och tog mig ner till rad ett i klacken. Man hade sämre sikt över spelet men man fick vara med i hetluften istället.

Andra halvlek startade och nervositeten tilltog. Madrid var det bättre laget och plötsligt kom kallduschen då Liverpools målvakt tog upp bollen med händerna och kastade den på motståndaren Benzemas fot.... bollen for in i mål och vi stod chockade i klacken och undrade vad målvakten höll på med? Var han köpt eller?
Nu kändes det kört men bara fyra minuter senare så kvitterade Liverpool till 1-1 femton meter framför mig, vilken eufori!!
Vi var med i matchen igen och bollen är ju rund. I den 64e minuten släcktes hoppet igen då Bale slog till med en cykelspark, 2-1 till Madrid, ridå. Han tryckte även in 3-1 tack vare ännu en målvaktstavla. Där släcktes allt hopp och matchen spelades bara av de sista minuterna. Slutsignalen ljöd och de vita Madridspelarna firade vilt medan de röda spelarna säckade ihop i gräset. Fansen sjöng ändå och hyllade hjältarna som tagit sig till final, de tackade genom att vandra förbi hela klacken och applådera fansen. Jag var såklart besviken över resultatet men var glad ändå över att ha fått uppleva denna dag. Jag var inte nedslagen på något sätt utan kände bara att ett delmål på min dröm var avklarad, att se Liverpool i en final, nu får jag ha nya drömmar om att se dem vinna nästa gång.

Efter matchen träffades svenskgänget på en restaurang och sammanfattade dagen tillsammans. Jag tog en taxi hem vid tvåtiden och hann vila tre timmar på klinkergolvet innan det var dags att kliva upp igen för att resa hem.

27/5:
Efter en hård natt på klinkergolvet så klev jag ut i Kievs morgonljus och konstaterade att solen gick upp även denna dag. Jag tog en taxi till flygplatsen och satte mig i loungen där jag hamnade bredvid Aftonbladets Simon Bank. Jag satt och lyssnade på hans analyser av matchen fram tills det att det var dags att gå till gaten. Liverpools gamla legendar John Arne Riise var med på samma flyg till Stockholm så jag passade på att tacka honom för hans insatser i Liverpool.
Några timmar senare befann jag mig på Solvalla och kunde utmattad underhållas av Elitloppet i tryckande värme.

En fantastisk upplevelse och dröm som gick i uppfyllelse. Nu tar vi nya tag och ser fram emot att förverkliga nya drömmar!!

© Lengan 2018