Dagbok:

28/12:
En strålande vinterdag satte jag mig på bussen till Arlanda. Äntligen var det dags att få åka på en klassisk charter igen. Sol, bad, utflykter, mat och dryck.
Mitt resesällskap, jobbarkompisen Kenta mötte upp på flygplatsen och efter incheckningen så blev det fin frukost, vin och wienerbröd.
Flyget var såklart försenat två timmar men till sist så kom vi iväg. Det blev 11,5 långa timmar med Finnair innan vi landade i Varadero på Kuba.
Från dörr till dörr tog resan 18 timmar. I passkontrollen så frågade den kvinnliga kontrollanten: -Hablas español? -No hablas...una cerveza! svarade jag
och hon brast ut i ett gapskratt, -no hablas...
Efter många budgetresor där man ordnat allting själv så var det nu skönt att bli omhändertagen av Apollo direkt
på flygplatsen, -Hej, ni ska till hotell Acuazul, buss nummer ett!
Efter incheckning så blev det middag direkt och sedan orkade vi endast med hotellets show i 15 minuter innan jetlagen tog ut sin rätt. Klockan var då
04.30 svensk tid så vi gav upp............

29/12:
Klassisk jetlagmorgon. Vaknade redan klockan 03.30 och hade stora problem att somna om. Dels på grund av tidsomställningen men även för att jag var
lite nervös inför dagens hotellbyte.
Till sist blev det äntligen dags för resans första bufféfrukost. Det laddades på med spaghetti, plättar, korvar, omelett frukt mm mm.
Vi sprang på Apollos guide Amanda och hon gav oss en liten introduktion om resmålet och Apollos utflykter. Vi fick en del bra tips och passade på att
boka ett par utflykter. Sedan var det dags för det som jag varit nervös för innan resan, att byta hotell. Vi hade bara första natten med Apolla, resten av
resan hade jag bokat via en Kubansk resesida på nätet. Jag visste att hotellet fanns, men jag visste inte ifall sidan jag bokat via var seriös eller ej så jag
hoppades innerligt att våra namn skulle finnas i receptionen...
Vi checkade ut från Acuazul och tog taxi ca 450 meter till vårat hotell Villa Tortuga. Någon minut senare var jag lugn. Vi var incheckade och hade fått
varsitt all inclusive-band runt handlederna. Vi fick vänta på vårat rum i några timmar så det blev en rundtur på området. Stor pool, god Cuba libre i baren,
stor lunchbuffé, fin strandbar och ca 25 grader varmt i havet. Till sist fick vi tillgång till rummet och det låg typ sju meter från beachen :)
Tyvärr fick vi ett rum utan balkong och terrass så vi bad receptionen att ordna ett nytt rum och efter två dagar så fick vi flytta upp till våning tre.

Jag njöt verkligen av att äntligen få ligga under palmerna igen. Det var alldeles för längesedan jag var på en riktig badsemester.
Vi tog en liten shoppingrunda och undersökte vad som erbjöds i de tältliknande stånden. Där fann vi gott om lädervaror, snickerier och smycken.
Jag köpte lite rom samt ett par Havanna Club-snickerier till min bar där hemma. Sedan var det dags för första middagsbuffén på Villa Tortuga.
Varje sittning erbjöd väldigt mycket mat..och efterrätter... Vid ett stort stekbord stod en kock som tillagade omeletter till frukost samt olika kötträtter
till lunch och middag. Där fanns även alltid ca 10 färdiga rätter t.ex. spaghetti, köttgrytor, sötpotatis, olika korvar, hamburgare, fisk och grönsaker.
Vi gick aldrig därifrån hungriga! Däremot var vi ofta så mätta att vi inte orkade göra någonting mer på kvällarna. Första kvällen var en sådan...

30/12:
Dags för en liten upptäcksfärd. Vi hoppade på Varadero beach bus. En buss som körde runt halvön under två timmar. Man köpte en biljett för 5 CUC
och den gällde sedan hela dagen. Längs rutten kunde man hoppa av vid olika hotell, stränder eller sevärdheter. Det blåste ordentligt men ändå var bussen
överfylld på övervåningen där vi satt utan tak. Det var en bra rundtur där vi fick se hur halvön var uppbyggd till ett turistparadis.
På eftermiddagen låg vi återigen på stranden och lyssnade på strandbarens musik. Salsan pumpade på tillsammans med Atlantens vågbrus. Det var röd
flagg på stranden tack vare de höga vågorna som rullade in.
Vit och mörk rom inhandlades till rummet och det var gott med ett par drinkar innan buffén. Sedan var vi lite sömninga..igen...

31/12:
Nyårsaftonen bjöd på strålande solsken. Strandbaren hade Lionel Richie i högtalarna och det kändes nästan fräscht med Dancing on the ceiling efter all
salsa som man hade fått höra de senaste dagarna. Kändes helt ok att ligga i solstolen och skicka gott nytt år på sms till vännerna där hemma. Jag lyckades
även med att ladda upp en strandbild på Facebook trots det usla nätet på hotellet. Den blev populär..
På kvällen var det stor festbuffé på hotellet med ca 400 gäster. Personalen hade verkligen överträffat sig själva, jag har aldrig sett så mycket och samtidigt
så vacker mat. Där fanns verkligen allt från humrar till korvar och ostar. Vi åt oss proppmätta som vanligt och sedan började kampen att hålla oss vakna.
Vi kämpade verkligen mot jetlagen som fortfarande bråkade med oss men vi höll oss vakna och fick se en stor show på hotellets scen.
Det var sketcher och dansuppvisningar fram till tolvslaget. Då åkte stora lådor fram som innehöll enorma mängder partyprylar. Gästerna satte på sig
partyhattar, plastslipsar, blåste i tutor, kastade konfetti och skålade i skumpa. Vilken fest det blev. Efter tolvslaget så spelade ett coverband och dansen
fortsatte nog långt efter att vi gav upp vid kl. 01.00.

1/1:
Nytt år och nytt rum. Vi flyttade upp till tredje våningen och var ganska nöjda med utsikten. Vi bodde precis vid beachen så vi kunde inte få det bättre :)
Resten av dagen hade vi..semester. Härligt att bara hänga i baren, bada och sola :) Vi var kvar på beachen tills solen gick ner strax innan sex på kvällen.
Det var väldigt mycket folk på stranden och en del Kubanare festade och dansade i sanden, vi var för trötta för att dansa med...eller för svenskt blyga.

2/1:
Tidig uppstigning för att åka på utflykt till Havanna tillsammans med Apollo. Bussresan gick längs havet där oleborriggarna stod på rad och genom staden
Mantanzas, som betyder slakt på spanska. Namnet kommer troligen från alla slakterier som låg här förr i tiden.
När vi kom fram till Havanna så var första stoppet vid fästningen varifrån vi hade en fantastiskt utsikt över Havannas skyline. Vid fästningen fanns an liten
lokal där det var cigarrtillverkning. Bl.a. så fanns där världens längsta cigarr, över 80 meter lång!
Vi åkte vidare in i staden och klev av bussen vid revolutionsmuseet. Överallt gled det runt gamla amerikanska bilar och tillsammans med de gamla
husfasaderna fick de oss att känna oss som statister i någon gammal storfilm. Bakom revolutionsmuseet låg Granma, ett museum där man bl.a. kan se
båten som förde över revolutionärer från Mexiko till Kuba. Vi såg Bacardis gamla byggnad och kom sedan fram till det fantastiska torget Parcue central.
Det var verkligen en mäktig upplevelse att vandra runt i Havanna. Vid El Capitolio blev vi upphämtade av bussen som sedan körde oss till restaurangen
El Floridita, världens bästa bar enligt Expressen. Där satt Ernest Hemingway och njöt av daquiris förr i tiden, nu sitter han där som staty.
Det var en magisk atmosfär och vi åt en lunch bestående av soppa, kycklig och glass medan det Kubanska bandet underhöll med musik och sång.
Bäst på lunchen var naturligtvis de goda daquiris vi fick till fördrink.

Längs gågatan Obispo var det full fart. Från restaurangerna hördes livemusik och ute på gatan såldes allt från levande djur till färgglada tavlor.
Vi passerade vackra Plaza de la Catedral och kom ner till Plaza del armas där gatstenen hade bytts ut till träklotsar för att det inte skulle låta så mycket
om alla hästar och vagnar som passerade förbi. Militärerna ville ju ha lugn och ro i sitt kvarter..Efter att ha gått en hel del i värmen så passade det bra att
fortsätta dagen med en rundtur i en Cheva cab -57. Jag hade verkligen inte kunnat tala om vad vi åkte om jag inte hade haft Kenta med mig. Det han inte
vet om 50-talsbilar är inte värt att veta.. Gänget åkte i tre bilar längs Havannas paradgata vid havet, Malecón. Jag älskar att åka cab och att få göra det
på detta sätt i Havanna var ju en riktig höjdare..ända tills det att det small till... Ett ordentligt brak följdes av att bilen krängde i sidled och sedan stopp!
Vi gick ur och upptäckte att framhjulet låg på sida, det hade helt enkelt gått av.. Vilken tur ändå att det var på en liten gata där vi körde i låg hastighet.
Eftersom det fanns plats i de andra bilarna så delade vi upp oss i dem och lämnade den trasiga bilen bakom oss. Det blev ett kul minne från cruisingen.
Bilturen avslutades vid det stora Revolutionstorget. Där brukade Castro hålla långa tal till enorma folkmassor, upp till två miljoner människor ibland.
Besöket var över och bussen tog oss tillbaka mot Varadero. I solnedgången så hade vi havet till vänster och palmbeklädda dalar till höger, tjusigt.

3/1:
Brännardag på stranden. Premiär för cocosoljan efter några dagar av försiktigt solande med faktor 15. En perfekt semesterdag med en stor ananasdrink
i handen medan Pelikanmannen matade sina fåglar. Pelikanmannen var en filur som varje dag gick längs stranden och matade sina vänner pelikanerna.
Ibland kastade han även upp fisk i luften som måsarna fångade galant. Det var underhållningen som vi hade på dagarna... Vi märkte att en del av hotellets
gäster hade åkt hem och nya stjärnor från Ryssland, Tyskland och Slovenien hade kommit.
En annan underhållning som fanns varje dag var tävlingarna på stranden. Jag var bara med en gång och då tävlade vi i dart. I andra omgången så skulle
alla kasta med fel hand. Jag missade de två första pilarna men den tredje satte jag i bulls eye! Det knäckte motståndarna och jag vann en flaska rom!
På kvällen åkte vi häst och vagn till Centro Commercial, ett köpcentrum i Varadero. Fin rom och cigarrer inhandlades och sedan blev det öns bästa pizza
på Kickis restaurang. Ett öga började plötsligt klia och det blev bara värre och värre. När jag gick till sängs så hoppades jag såklart att det skulle gå över
till nästa morgon, jag hade fel...

4/1:
Ögat var jättesvullet och jag såg riktigt misshandlad ut. Det fick bli glasögon på frukosten.. Jag valde en lugn dag på stranden i hopp om att ögat skulle
bli bättre men svullnade ville inte ge med sig så det vara bara att försöka dölja ögat även på lunchen och middagen. Som tur var så kliade det inte men
det var jättebesvärligt med svullnaden.

5/1:
Något bättre i ögat men fortfarande stor svullnad, typiskt när man är på drömsemester. Men det gick ju ändå bra att sola och bada så jag kämpade på i
solstolen utan att gnälla. Det räckte ju med att tänka på de där hemma i Sverige som kämpade i slaskväder så mådde jag mycket bättre.
Hade inte ens lust att gnälla över badtemperaturen som endast var ca 25 grader... På kvällen blev det lite shopping igen, Kenta slog på stort och köpte
flip flops till nära och kära där hemma.

6/1:
Dagen som vi kallade "årets bästa söndag", inte så konstigt eftersom det var årets första, men ändå.. Ögat var äntligen ok och jag behövde inte gömma
mig bakom mina glasögon då jag gick på ett möte med Apolloguiden Anna för att boka en utflykt till Guama.
Dagen på beachen var underbar. Bra väder, Springsteen i högtalarna och vi upptäckte att vodkadrinkarna var mycket starkare än romdrinkarna...
När solnedgången färgade kitesurfarnas och fallskärmhopparnas segel/skärmar röda så utbrast vi: -årets bästa söndag!
På kvällen så uppträdde samma band som hade spelat på nyårsaftonen så vi var nöjda, snygga sångerskor, ja de var bra också!
Efter showen var jag väldigt snabb såklart med att få fotografera mig med sångerskorna, fina bilder till den kommande fotoboken.

7/1:
Åkte ut med en katamaran och snorklade. Guiden hade med sig bröd som han kastade över mig i vattnet så plötsligt befann jag mig i ett kokade hav av
färgglada fiskar. Snorkling är ju verkligen en höjdpunkt och guiden var mycket imponerad av min utrustning som jag hade med mig hemmifrån.
Han ville både köpa och byta till sig mina grejer men han hade inte en chans att lura av mig dem. I solstolen fick jag sedan sms från Håkan Dahlby, han
skålade med Cuba libre i Malaga.. På kvällen åt vi pizza igen på Kickis Club, extra allt... Det var många gäster som tog med sig mat hem i doggybags
men inte vi, klart att vi orkade trycka i oss allt :)

8/1:
Utflyktsdags igen, området Guama skulle besökas och på vägen dit så passerade vi staden Cárdenas med ca 90 000 invånare. Gatorna var fyllda av
stadens vanligaste färdmedel, hästar med vagnar. Här syddes och hissades den Kubanska flaggan för första gången och här gjordes även den första
Havanna Cluben. Nästa stopp var det berömda sockerbruket Australia. Där fanns ett gammalt lokstall där de renoverade gamla ånglok. Vi fick även
en åktur med ett tåg genom byn och vi hoppade av vid en byggnad som nu är en nationalsymbol. Därifrån styrde Castro sina trupper då USA landsteg
med trupper i Grisbukten 17/4 1961. Efter tre dagars strider stod Castro som segrare. Inne i byggnaden finns fotografier, vapen och kläder från den
historiska händelsen. Jag vet inte om den lilla vägbaren utanför Australia fanns då men nu gav den mig den bästa drinken på hela resan. För 21 kr fick
jag en grym Mojito och bartendern ställde även fram romflaskan på bardisken och sa att det var bara för mig att fylla på om jag tyckte att drinken var
för svag....det var den inte, den var perfekt!

Nästa stopp var en krokodilfarm nera på Zapatahalvön. Vi kunde betrakta de stora djuren på nära håll och fick även se när de matades.
Efter en båttur över Laguna del Teroso, Skattsjön, så kom vi till indianbyn Guama, döpt efter en gammal hövding. Där fick vi lära oss hur Tainos levde
förr i tiden och vi fick även resans godaste maträtt, krokodil...
Vi hade även ett matstopp på vägen hem där hönsen och kycklingarna sprang runt fötterna på oss vid bordet. Efter lunchen så spelade vi spela ett spel
där vi kunde vinna sprit, marsvinsroulette.. Det var en stor rund bricka med 12 små hus i en cirkel. Mitt i cirkeln fanns en liten plattform där ett marsvin
placerades och sedan ställdes ett litet hus ovanpå djuret. Plattformen snurrades runt och sedan när huset lyftes bort så gällde det att ha satsat på vilket
av husen i cirkeln som marsvinet skulle fly in i... Låter kanske inte så djurvänligt men det var ganska kul att spela...

9/1:
Lång fin dag på beachen igen, lika bra att vila upp sig för på kvällen var det evenemang igen. En Buick cab -55 hämtade och körde oss till en show med
grammyvinnarna Buena Vista Social Club. Först fick vi en välkomstdrink och en träff med bandet (VIP) och sedan blev det show. Det var väl kanske
inte våran favoritmusik men de Kubanska gästerna i publiken var överlyckliga och jublade. Charmigt att se en av artisterna som typ var 127 år men ändå
så rörde han på höfterna och tog en del danssteg till publikens stora jubel. Drinkarna var goda och det hela var en kul upplevelse.

10/1:
Sista heldagen på beachen. Hotellet hade sponsrats av ett ölmärke och lunchbuffén hade flyttats ut i trädgården och det blev ett jätteparty med grillning
och tävlingar. Det var frågesport, ölhävning och sångtävling. Efter ett tag så blev det bra drag eftersom det serverades starköl på flaska vilket
uppskattades ordentligt av gästerna. Solen stekte så det var varmt i trädgården, man jäste fint i solstolen efteråt.

Sista kvällen på Kuba. Vi åkte häst och vagn till Calle 37 där vi åt middag på Melaito. Tre öl, tre drinkar och mat, 240 kr, helt ok..
Sedan gick vi till The Beatles Bar på Calle 59. En rockbar med liveband som levererade ett fantastiskt tryck. Jag och Kenta festade till ordentligt och
njöt av rockmusiken och allsången. Det var gott om folk och det dansades och sjöngs framför scenen hela kvällen.
När baren stängde åkte vi hem i en Cheva cab, bra sista kväll.

11/1:
Sista dagen, nu gällde det att pressa ända in i slutet. Cocosoljan stekte så gott den kunde och brännan blev fullt godkänd :)
Vi klarade av sista lunchen, sista badet och sista pratstunden med våran trevliga städerska. Hon gjorde roliga konstverk med handdukarna varje dag.
Absolut inget unikt i hotellvärlden men ändå väldigt trevligt.
Vi tog taxi till flygplatsen och gav chauffören ca 30 kr i dricks och han blev helt överlycklig. Kenta fick en stor kram haha.
Sen började det jobbiga. Först fick vi vänta i 4,5 timme på boardingen, sedan fick vi vänta 1,5 timme till inne i flygplanet innan det kunde lyfta.
Toaletterna var trasiga...Till sist kom vi iväg och många timmar senare landade vi i ett kyligt Sverige. Självklart vill jag resa tillbaka, Kuba överraskade
mig ordentligt, trots att jag hade hört så mycket gott om landet innan resan.