Efter förra årets resa till
Liverpool så bestämde jag mig direkt för att detta skulle bli en ny tradition, att se
Liverpools sista hemmamatch för säsongen. I slutet av 2002 bokade jag och Thomas Ahlin
resan och som
vanligt fanns det just då ett hopp om ett ligaguld men det försvann under vintern. Under
vår weekend i
England stod det klart att Man United tagit hem guldet och det var väl ingen höjdare att
få höra.....
Tur att Liverpool är en så underbar stad att festa i så att helgen blev ganska lyckad
ändå.
Vi var ca 30 resenärer som åkte med den svenska supporterklubben så det blev mycket
fotbollssnack och
vi från Enköping fick hela tiden försvara ESK´s bedrövliga inledning av
Allsvenskan....
Liverpool FC
Våren 2003 innehar LFC dessa titlar:
Ligamästare: 18 ggr
Europa-Cupen: 4 ggr
Super-Cupen: 2 ggr
UEFA-Cupen: 3 ggr
FA-Cupen: 6 ggr
Worthington Cup: 4 ggr
Milk Cup: 3 ggr
Charity Shield: 9ggr
"Dagbok"
Fredag:
Tidig uppstigning för att ta oss till Arlanda och flyget till Manchester. Väl framme i
England åkte vi i buss
till hotellet Gladstone. Under bussfärden presenterade supporterklubbens ordförande
"Gruvan" helgens
program och han nämnde även att Manchester duger bara till att "stanna och pissa
i". Helt rätt!
Från hotellet tog vi oss direkt till Anfield Road där vi besökte souvenirshopen, himlen
för oss fans.
Allt från nya/gamla tröjor till bebisprylar finna att köpa, alla med vårat vackra
LFC-emblem. Efter ett par timmar var det dags för den guidade turen på arenan.
Omklädningsrum, spelargången, den anrika "This is Anfield-skylten",
avbytarbåset och The Kop var turens olika stopp. Vi avslutade besöket på Anfield med
att gå in på deras museum. Där finns verkligen minnen från alla legendariska personer
inom LFC.
Det är ett mycket bra ställe att lära sig lite om Liverpools historia. Bucklor och
tröjor finns i mängder.
På kvällen gick vi ut och åt middag på en
"sportsbar", De Coubertin. Hela gänget var med, Tomas och jag hamnade med
Linköpings Islänningar Jon, Hannes, Fredrik och Knutte. En riktigt fotbollstokig familj
som
vi fick bra kontakt med direkt. Efter att par timmars snack om fotboll så gick jag och
Tomas vidare till
Concert´s square och Liverpools bästa ställe, Walkabout. Kanonmusik och trevligt folk,
men med tanke
på lördagens match så gick vi hem redan vid ett...
Lördag:
Laddade på rummet med YNWA i cd-spelaren och åkte sedan upp till Anfield vid halv tolv.
Försäljningen av souvenirer på gatan hade redan dragit igång och vi knallade in på
The Sandon för att se på matchen
Man U-Charlton. Först var det lite deppigt när United gjorde 1-0 men när Charlton sedan
kvitterade bröt
ett jättejubel ut i lokalen. Resten av den matchen sög.... Vi gick istället vidare till
puben Albert där fansen
hade börjat sjunga upp sig. Trångt, svettigt men en härlig stämning. En halvtimme
före match gick vi in på
arenan. Jag och Tomas hade fått några av supporterklubbens biljetter till The KOP,
vilken känsla!
Under uppvärmningen stod vi nere vid planen och det
var en härlig upplevelse för oss hängivna fans som i flera år drömt om just denna
läktare. Dagens absoluta höjdpunkt var naturligtvis när hela Anfield sjöng
You´ll never walk alone för matchen, vilka rysningar!!!
När Robbie Fowler kom in på planen hyllades han med stora ovationer och han tackade
publiken direkt.
Själva matchen var riktigt trist. Detta var ju en
fotbollsresa men det finns verkligen inte mycket att skriva
om matchen. Massor av felpass och dålig fart gjorde att publiken inte kom igång
ordentligt, istället hörde man väldigt ofta tunga suckar från de 44000 på läktarna.
Baros borde ha fått minst en straff i första halvleken, annars hände inte så mycket.
Hamann och Gerrard hade ett par giftiga frisparkar men annars var det lugnt. I andra
fortsatte tristessen ända tills Baros lyckades slå in 1-0, Anfield exploderade i
lyckorus, skulle det äntligen släppa? Nä, efter ett par chanser till så lyckades
Anelka få en straff med sig
(fel naturligtvis ;) Han gjorde mål och var naturligtvis även sugen på ett till på
sina gamla lagkamrater och till sist, på övertid kunde han inte hålla sig längre. 1-2
ridå. Schmeichel i City spelade sin näst sista match och han var bäst på planen,
typiskt.
Efter matchen gick Liverpoolspelarna ärevarv runt planen men de blev ju inte direkt lika
hyllade som förra året då de vann sista matchen med 5-0.
Efter förlusten var vi självklart värda fish
& chips. Taxi var riktigt svårt att få tag på så efter lång väntan beslöt vi
oss för att kolla om spelarna var kvar. Citys buss var kvar och vid spelargången stod
två gamla
LFC-spelare och skrev autografer, Kevin Keegan och dagens matchhjälte, Anelka. Robbie
Fowler valde dock att lura fansen och hoppade in i en väntande bil 10 meter längre bort.
På kvällen dränkte vi våra sorger på Mathew
Street tillsammans med Knutte och Hannes. Pubrundan slutade vid tre på natten och då
hade vi hunnit med allt från modern diskodunk till Beatles-disko.
Söndag:
Äntligen sol! Bakfulla drog vi iväg på en guidad Beatles-tur. Vi besökte deras hem och
ett par andra ställen, tex Penny Lane och Strawberry Fields. Guiden var duktig och det
var en ganska bra tur, förutom att vi mådde dåligt.... Vi avslutade turen med att
besöka puben The Cavern, det var där deras saga startade och det kändes lite häftigt
att titta runt på den lilla lilla klubben. Sen hann vi med ett hamnbesök innan det var
dags för mer shopping i Liverpools souvenirshop på stan.
På eftermiddagen vann United titeln efter Arsenals förlust mot Leeds och vi nåddes
även av beskedet hemifrån att ESK förlorat mot Halmstad. Ännu en ursäkt för att
dränka sorgerna på stan.
Cavern club, disko, Lennon Bar, 70-talsdisko, 80-talsdisko, ja allt hann vi med innan
tresnåret på natten.
Det är en skitkul stad att festa i eftersom det är
så blanda musik och ålder överallt. 50-åringar står och
dansar bland 18-åringar och det är helt okej.
Måndag:
Sol igen och efter utcheckning från hotellet så var det bara att fördriva tiden på
stan tills det var dags för hemfärd. Trots förlusten så var det en jättelyckad resa
eftersom vi träffade mycket trevligt folk och det var en hel del fotbollssnack samt
festande.atchen.
Matchfakta: |