När U2 släppte sitt spelschema inför den nya världsturnén så fastnade jag för ett par städer, Los Angeles och New York. Efter att ha köpt biljetter till konserterna så införskaffades flygbiljetter och planerandet inleddes. Till Los Angeles blev vi åtta vänner som åkte i Maj 2015 men jag hittade inget sällskap till New York så länge kändes det som om jag skulle stå över den resan. I Juni så tog jag mig en funderare och efter att ha tittat på Taylor Swifts turnéplan och insett att hon spelade i Boston under min New York-vecka så bestämde jag mig för att åka. Jag bokade flyg till Boston, köpte konsertbiljett och tog sedan kontakt med en tjejkompis som flyttat till Boston och efter det så var även boendet fixat :) Det blev många timmar framför datorn med planering av resan samt att hitta boende i NY. Jag tog kontakt med en Facebookvän som bor i New Jersey och frågade om han ville guida mig runt i Springsteens kvarter och det ville han gärna göra. Helikoptertur i NY bokades och sightseeingbuss i Boston kollades upp och bokades även det.

Tack vare god planering och bra väder så blev det en kanonresa! Två bra konserter, trevliga möten, förverkligade drömmar m.m.
Några av höjdpunkterna var att promenera över Brooklyn bridge, se Manhattans skyline från Brooklyn på kvällen, se Frihetsgudinnan på nära håll, flyga helikopter över New York samt att besöka Asbury park, Springsteens hemtrakter.

Dagbok:

21/7:
-Seat preferences?
Jag svarade inte så tjejen i incheckningen på Arlanda frågade igen, -Seat preferences? Har du några önskemål var du vill sitta i planet?? Aha, jag förstod inte vad hon menade från början, men detta började ju bra, jag fick plats vid nödutgången vilket betydde extra benutrymme. Jag fick dock inget boardingkort för min fortsatta resa från London pga olika flygbolag. -Väskan går direkt till New York men du måste gå till gaten i London och ordna ett boardingkort där! Ok, alltid ett extra orosmoment då det brukar strula med något varje resa.. Inflygningen till Heathrow i London var fantastisk, på låg höjd flög vi över centrala London och jag kunde se Tower Bridge, London eye, Big Ben, Hyde park och Wembley. På Heathrow följde jag skyltarna för Flight transit och tog en buss från terminal fem till terminal tre. Hela tiden lite orolig ifall jag inte skulle komma in i nästa terminal utan ett boardingkort. Men efter att ha svarat på 10 frågor angående min resa till USA samt om mig själv så fick jag mitt boardingkort och eftersom det fanns några platser kvar på flygplanet så kunde jag och min två meter långe stolsgranne flytta isär och skapa oss bra med utrymme för att kunna stå ut under den nästan åtta timmar långa flygningen.

Från flygplatsen JFK gick det smidigt att ta sig in till Manhattan. Jag tog Airtrain till stationen Jamaica och därifrån tog jag tunnelbanan till Penn station som ligger vid Madison Square Garden. Det första jag såg när jag klev ut från stationen var Empire State Building och MSG, vilken känsla att vara tillbaka i en av mina favoritstäder. Lägenheten jag skulle bo i låg bara ett kvarter från MSG så läget var helt perfekt med tanke på att jag ville bo nära Penn station. Jag välkomnades av Lawrence och tilldelades ett rum i lägenheten. Jag hann bara vara trevlig en liten stund för trots att jag hade varit på resande fot hela dagen och även borde vara trött på grund av jetlag så bytte jag om och åkte till Yankee Stadium för att för första gången i mitt liv se baseboll. Det var kvavt och varmt, svetten rann när jag slog mig ner på arenans övre etage. USA´s vackra nationalsång spelades och sedan började matchen. Det som slog mig var att de amerikanska fansen gjorde precis som under de matcher jag sett i NHL, de åt och drack, åt och drack. De kom med stora kassar fyllda med kycklingvingar, hamburgare, pizzor och snacks. Efter halva matchen gav jag upp, Yankees ledde då mot Baltimore och jag höll på att somna på läktaren. Jag var ju ändå nöjd med att ha förverkligat en av mina drömmar, att se baseboll på Yankee stadium i NY.

22/7:
 Bruce Springsteen är artisten som jag håller högst, det är hans musik jag spelar i bilen en vacker dag på väg hem från jobbet. En dröm jag haft är att besöka New Jersey och Asbury Park där Springsteen växte upp och skrev mina favoritlåtar. Nu var det dags, jag tänkte ta tåget från NY till NJ på morgonen och klockan ringde redan 06:00 När jag klev upp så träffade jag Vivianne, lägenhetens ägarinna. Det visade sig att hon jobbat med Springsteen under många år, framförallt med Clarence Clemmons som var en av hennes bästa vänner. Hon ville gärna följa med till NJ men hade fullt upp med hennes klädbutik "Älskling"

Inne på Penn station var det kaos, alla tåg var försenade men till sist så kom jag iväg och två timmar senare var jag framme i Belmar. Där gick jag till den i Springsteenkretsar klassiska korsningen 10 th Avenue E street och tog några foton. Jag fortsatte avenyn ner mot stranden. Alla husen längs avenyn var otroligt vackra med små verandor som var på sidan ut mot gatan. Jag kunde se framför mig hur Mary dansade omkring i sången "Thunder road" "The screen door slams, Mary´s dress sways. Like a vision she dances across the porch as the radio plays" Jag visste inte i förväg vilka fina stränder det fanns i New Jersey men nu fick jag se dem då jag promenerade 5 km från Belmar beach till Asbury park. Strandvägen kantades av vackra villor och jag njöt trots att solen stekte pannan, det var över 30 grader varmt så det var svettigt att gå... Att ha Springsteens album "The river" i hörlurarna samtidigt som jag närmade mig Asbury kändes overkligt.. Till sist kom jag fram och möttes av Asbury boardwalk, en strandpromenad som ledde fram till Asbury park Convention hall. På gatan ovanför strandpromenaden ligger de berömda barerna "The Stone Pony" och "Wonder bar". På den sistnämnda spelade Springsteen i två timmar några dagar innan jag besökte NJ. Jag träffade en av barens vakter och han berättade om spelningen och visade foton i sin mobil som visade kaoset utanför samt bilder från scenen. Jag gick in i "The Stone Pony" och tittade på alla foton som hängde på väggarna, Springsteen har ofta spelat små klubbgig i baren. Jag var på klassisk mark och sög in varje sekund för att njuta/minnas upplevelsen. Det kostade pengar att beträda beachen så jag nöjde mig med att lägga mig på en bänk på strandpromenaden och sola. -Thats what I wanna do! sa en tjej som gick förbi, jo jag njöt verkligen av dagen. På eftermiddagen kom en kompis som bor i Belmar och plockade upp mig i sin bil. Michael guidade mig runt i Asbury och körde mig sedan till tåget och jag tog mig tillbaka till New York. Där kände jag att trots tröttheten som hade mig i ett järngrepp så ville jag till min favoritplats Times square. Där var det kaos på grund av en demonstration men till sist så kom jag igenom folkmassan och kunde njuta av alla neonljus, skyskrapor och reklamskärmar. Det är verkligen en imponerande plats som jag sedan besökte varje dag under min vistelse i New York. Sedan vandrade jag söderut och stannade till i korsningen Broadway 34th street. Där kunde jag i solnedgångens ljus se Empire State Building, Flatiron Building och Freedom tower samtidigt. När jag kom tillbaka till lägenheten så satt Vivianne där och väntade på ännu en gäst som skulle dyka upp så vi började prata om våra Springsteen-minnen och det var verkligen intressant att höra hennes berättelser om turnéer med bandet och hennes nära relation med Clarence Clemmons. Det är berättelser jag kommer minnas med värme.

23/7:
Dags att fara vidare. Jag skulle flyga till Boston från Newark, ännu en anledning till att jag valt boende nära Penn station. Jag gick upp 04:50 och tog tåget från Penn till Newark airport railroad station och därifrån Airtrain till terminalen, enkelt och smidigt! Jag skulle åka upp till Bosten ett par dagar för att hälsa på en kompis som jobbade där samt att se Taylor Swift på Gillette Stadium. När vi närmade oss Boston så flög vi över Gillette Stadium och arenan såg imponerande ut från luften. Bostons skyskrapor imponerade även dem då vi landade på Logan Airport.

 Min kompis Veronika skulle jobba hela dagen så jag hade bokat klassikern Hop on hop off-buss. Bussen körde genom Seaport District, hamnen, North end och mitt första "hop off" gjorde jag i Charlestown. Där ligger krigsfartyget USS Constitution och fartygets museum. Nästa stopp på turen blev den gamla puben The Bull & Finch Pub som numera heter "Cheers" efter den populära TV-serien som inspirerades av denna pub i Beacon Hill. Det var riktigt kul att se alla foton på väggarna från TV-serien, det fanns även souvenirförsäljning med seriens tema. Jag åkte vidare med bussen genom stadens centrum och hoppade av vid basebollarenan Fenway Park. Efter att ha känt av stämningen vid arenan så fortsatte jag bussturen runt Cambridge, Boston Common och hoppade sedan av i centrum. Det var varmt och svettigt så efter en timmes mingel i centrum så gick jag in på Sheraton hotel och satte mig i den svala lobbyn och surfade på deras wifi fram tills dess att Vera slutade jobbet. Till sist dök Vera upp och vi tog oss upp till skyskrapan Prudentials takbar Top of the Hub där vi njöt av utsikten och mojitos. Vi hade inte setts på flera år så det var kul att ta några drinkar och prata gamla minnen. På kvällen "checkade" jag in i hennes lägenhet och sedan gick vi till kajen i Cambridge där vi hade en fantastisk utsikt över Bostons skyline. Efter en sen middag så var det bara att ge upp för dagen.

24/7:
Vera som är forskare på Harvard åkte till jobbet medan jag tog sovmorgon. Jag hade haft ett högt tempo på resan så det var skönt att få en lugn förmiddag i sängen. Vid lunch tog jag mig till hamnen där jag hoppade ombord på en kryssning som varade i 45 minuter. Från båten hade man fina tillfällen att fotografera Bostons skyskrapor och hamnens sevärdheter. Solen stekte som vanligt och uppe på däck njöt passagerarna.

En av resans absoluta höjdpunkter närmade sig, konserten med Taylor Swift! Gillette Stadium ligger en bra bit utanför Boston och jag hade kollat upp hur det gick att ta sig till arenan och det var inte helt enkelt. Men till sist så hittade jag ett bussföretag som körde resor dit vid stora evenemang så jag bokade en plats och 15:00 så lämnade bussen Boston. När vi kom fram till arenans parkering så möttes vi av ett stort party. Överallt satt fans vid sina bilar och förfestade. Grillar stod framme, det spelades spel och det var en härlig atmosfär i luften. Jag gick till en bar där kompisen Yogi väntade. Jag träffade honom i Dublin då vi var där för att se U2 och sedans dess har vi haft kontakt på Facebook. Han bor utanför Boston så nu passade vi på att ses. Medan vi satt i baren så föll det enda regnet under min resa, perfekt tajming. 

Det var lång kö till arenans entré så jag frågade en vakt vilken ingång jag skulle gå till, ville ju inte stå i fel kö. Då tittade han på min biljett och sa -Club level, thats over there! Kanon, jag hade tydligen VIP-entré, bar och restaurang samt riktigt bra plats på långsidan. Gillette Stadium ligger utanför Boston i Foxoborough och är New England Patriots hemmaarena. De höga läktarna imponerade på mig, jag älskar stora arenor!  Stämningen var på topp och många fans hade gjort skyltar och klätt dem med belysning, alla fick dessutom ett armband som blinkade i olika färger och som styrdes digitalt under konserten så det kändes som att sitta i en stjärnhimmel, magiskt. Shawn Mendes, Vance Joy och Haim var förband och värmde upp den förväntansfulla publiken. Haim tilltalade mig mest och låten Pray to God fick igång fansen.

Så var det dags för Taylor Swift och när arenan släcktes ner och de första tonerna av låten Welcome to New York hördes i högtalarna så dränktes musiken av ett öronbedövande jubel, gissa om jag fick gåshud över hela kroppen. Precis de sekunderna gör allt jobbande, planerande och resande värt mödan, när man får uppleva en sådan atmosfär, det spelar ingen roll om det är ett sportevenemang eller en konsert. Armbanden som alla hade fått började blinka i vitt ljus till musiken och övergick sedan till rött, blått och grönt, det skapade en fantastisk visuell upplevelse. Taylor brukar bjuda upp gästartister på scenen under sina konserter. Tidigare under turnén så kom till exempel USA´s damlag upp på scenen med VM-bucklan de hade vunnit under fotbolls-VM. När hon började presentera kvällens gästartist i Gillette Stadium så berättade hon om en låt hon hade hört under sommaren och som hon bara var tvungen att lära sig utantill. -Welcome on stage, Walk the moon and "Shut up and dance with me!" Herregud, vilket vrål från publiken. En av sommarens största radioplågor framfördes nu live och läktaren gungade då alla fansen hoppade i takt till refrängen. Armbanden glittrade i alla färger och det blev ett enda stort party, ett minne för livet! Taylor framförde några låtar akustiskt där hon visade sina färdigheter med att spela gitarr. Partyt fortsatte och efter två timmar så avslutades showen med "Shake it off" Konfetti och fyrverkerier ramade in den otroliga avslutningen och publiken gav ifrån sig ett sista vrål, oförglömligt!! Jag kan absolut inte göra annat än att ge konserten betyget 10 av 10! Precis så där ska bra underhållning vara :)

 25/7:
Dags att bege sig tillbaka till New York. Jag tackade Vera som hade varit en utomordentligt bra värdinna i Boston och flög sedan till Newark. Airtrain och sedan NJ Transit till Penn Station, smidigt, inne i stan direkt. Åkte vidare med tunnelbanan till Columbus Circle och därifrån gick jag till mitt hotell som låg 200 meter från stationen. Jag checkade in på Empire hotel, ett fyrstjärningt hotell i Upper West Side Manhattan. Jag hade planerat att resan skulle avslutas med lyx och när jag åkte upp till poolen/takbaren på trettonde våningen så blev jag väldigt nöjd! Där hade jag en fantastisk utsikt över norra Manhattan och skyskraporna glödde i solnedgången. Självklart ville jag ut i staden direkt så jag tog en sightseeingtur till fots och inledde med att besöka Lincoln Center som låg precis bredvid hotellet. I deras park pågick en utomhuskonsert och där var säkert ett par tusen personer som lyssnade. Min kvällspromenad fortsatte till 72 street 1, vet ni vad som hände där? Där mördades John Lennon den åttonde december 1980. Nu sitter en grind vid portens ingång och portvakten berättade att grinden kommit dit efter mordet för att de som bor där har ledsnat på alla turister som vill se platsen där mordet skedde. Nästa stopp blev Columbus Circle som fick mig att varva ner en stund vid fontänen som omger rondellen. Jag vandrade vidare och njöt av palmerna vid Rockefeller plaza, folkvimlet på Times Square och alla ljud som jag förknippar med New York. Jag ramlade in på hotellrummet efter midnatt, helt slut men väldigt lycklig :)

26/7:
Gissa vad jag gör? Självklart är det dags för Hop on hop off-buss, trots att jag har åkte det förr i New York. Värmen plågade mig men det vore ju dumt att klaga, det kunde ju ha åskat varje dag... Bussen gled ner genom Times Square, rundade Madison Square Garden, passerade klassiska Macy´s, Empire State Building, NoHo, SoHo och Ground Zero. Jag gick av bussen vid helikopterpiren och tänkte att jag kanske kunde ha tur och få flyga lite tidigare, jag skulle upp i luften två timmar senare. Men det var fullbokat så jag fick vandra runt i Battery Park i två timmar, svetten rann men det gjorde inget, jag längtade till helikopterturen. På plats vid piren så fick jag vänta ännu en timme på grund av förseningar men till sist så lyfte vi och en härlig känsla infann sig i magen :) Först flög vi längs Governos Island och sedan rundade vi Frihetsgudinnan, vilken känsla!! Färden fortsatte längs East Side Manhattan, Freedom Tower, MSG, Central Park och Yankee Stadium. Flygturen varade i ungefär 15 minuter och det var värt varenda dollar. Ännu en dröm hade förverkligats. Efter flygturen så åkte jag vidare med bussen och passerade FN-huset, Grand Central och Rockefeller Center. Sedan fortsatte jag min sightseeing till fots i Central Park. Det var vackert väder och i parken låg människor och solade med skyskraporna runt parken som utsikt. Jag gick till den kända restaurangen Loeb Boathouse och tittade på alla som var ute på vattnet med hyrda roddbåtar. En väldigt mysig plats, kan tänka mig att det är magiskt där på kvällen. Berthesda Terrace var också en vacker plats där man kunde gå ända ner till vattnet och titta på sköldpaddorna som simmade omkring. Vid Strawberry fields finns en mosaik på marken med texten Imagine, en hyllning till John Lennon. Självklart satt det en trubadur där och spelade sången Imagine och turisterna sjöng med. Sliskigt ja, men väldigt vackert ändå på något sätt. På vägen hem till hotellet så hälsade jag på i Vivianne Tvillings butik Älskling på Columbus 228. Hon blev glad över att se mig igen men jag var lite stressad så det blev inget långvarigt besök.

Jag skulle åka Hop on Hop offs kvällstur så det blev ett snabbt ombyte på hotellet och sedan begav jag mig ner till Times Square och hoppade ombord på bussen. Skymningen hade kommit och det var härligt att glida igenom New York när alla lampor och reklamskyltar tändes. En av resans höjdpunkter var när bussen åkte över Manhattan Bridge och i mörkret lyste Brooklyn Bridge och alla skyskrapor samtidigt som guiden sjöng Sinatras New York, gåshud! I Brooklyn stannade bussen till längs kajen så att vi verkligen fick chansen att se Manhattans skyline. Det är verkligen en busstur som jag rekommenderar! Efter rundturen slank jag in på en irländsk pub precis när ett par trubadurer drog igång Springsteens "Born to run", lycka. Efter en stunds funderande så bestämde jag mig för att jag måste ju upp i Rockefellers "Top of the rock", observationsdäcket i skyskrapan. Jag har varit uppe i Empire State Building ett par gånger så nu ville jag se något nytt. Utsikten var självklart fantastisk men nu började jag bli lite mätt på upplevelser så det blev ingen wowkänsla, men det var absolut värt besöket. Och nu kunde jag ju bocka av ännu ett måste i New York.

27/7:
Upp tidigt igen, hade mycket att göra innan kvällens konsert med U2. Jag tog tunnelbanan till Grand Central, ett av mina utflyktsmål innan resan. Jag tog några foton och sedan bockade jag även av ett annat utflyktsmål på listan, St Patrick´s Cathedral. Ground Zero stod på tur, ni förstår vilket tempo jag hade va? Det var mäktigt att stå vid de två "fontänerna" som markerar platserna där World Trade Centers två torn stod. Namnen på de omkomna är ingraverade i balken som omger groparna och jag såg personer som placerade vita rosor i en del av namnen. Jag frågade vad det betydde och de berättade att alla får en vit ros på sin födelsedag. Jag kände hur håren på armarna reste sig och mina ögon tårades nästan. En enkel men så viktig och vacker tradition som säkert uppskattas av de anhöriga. Freedom Tower imponerade också, vacker byggnad. Tyvärr var kön till 9/11-museet alldeles för lång så det får bli ett besök där nästa resa..

Jag fortsatte till Pier 11 där jag hoppade ombord på en båt som körde kryssningar runt Manhattan och Frihetsgudinnan. Äntligen fick jag se Frihetsgudinnan på nära håll och trots att vi var ute på vattnet så rann svetten i värmen. Nu kunde jag bocka av ännu en dröm och det skulle snart bli dags att bocka av en till. Jag gick av färjan vid Brooklyn Bridge och gick sedan över bron från Brooklyn till Manhattan. Jag älskar den bron, den är New York för mig! Trots att svetten rann så njöt jag av upplevelsen! Nu hade jag bara ett stopp kvar på min "to do list", att besöka American Museum of Natural History. Jag hade inte så gott om tid på mig och där var enda gången som planeringen inför resan hade brustit. Jag kände mig helt vilse inne i museet och hade svårt att hitta ut när jag skulle hem till hotellet haha. Det besöket blev inte så bra trots att museet ska vara väldigt bra. Till sist så hittade jag ut i alla fall och kunde ta ett dopp i poolen innan det var dags för U2.

Madison Square Garden, the most famous arena in the world. Det känns lite overkligt att kliva in i den kända arenan. Jag gick runt och tittade på fotografier från kända händelser i arenan, det fanns gott om foton på Bruce Springsteen. Jag intog min plats på läktaren och jag satt på tolfte raden bakom scenen. Det svalt och skönt i MSG så jag kände att det skulle bli en bra avslutning på resan :)

Jag visste att det var dags för show då Patti Smiths "People have the power" dånade ut i högtalarna och när den tonades ut så klev U2 upp på scenen och jublet visste inga gränser. Precis som i Los Angeles så inleddes showen med "The Miracle" ( Of Joey Ramone) och fansen var med på noterna och sjöng med. Det började bra men precis som i LA så tappade showen fart när låtarna från det senaste albumet framfördes. Fansen på sittplats satte sig ner för att sedan resa sig upp igen när klassikerna spelades. "One" avslutade showen och Bono fick publiken att stämma in i en vacker allsång. Det var häftigt att sitta bakom scenen och se hela publiken som stod på framsidan. Bandet var riktigt bra men låtlistan sänker betyget på konserten. Betyg 7/10

Efter konserten var det vemodigt att gå hem via gatorna runt Times Square, jag hade ju vistats där varje dag under min vistelse i NY.

28/7:
Dags för hemfärd. Mitt flyg gick 19:00 på kvällen så även här fanns det en del planering med i bilden. Jag visste ju att det var tidig utcheckning så därför ville jag ha ett hotell med pool så att jag kunde spendera sista dagen med sol och bad. Det blev perfekt, över 30 grader varmt och en härlig sista dag vid takpoolen. När jag sedan skulle ta tunnelbanan till JFK´s flygplats så var det säkert 40 grader nere på stationen, jag blev genomsvettig direkt såklart så man kände sig inte superfräsch på flyget hem... Jag flög med Delta till London och sedan British Airways till Stockholm, båda bolagen får med beröm godkänt!
Det blev en tempofylld resa med massor av upplevelser och förverkligade drömmar. Trots att jag reste ensam så trivdes jag utomordentligt bra. Jag träffade ju vänner i USA samt att jag hade nog inte hunnit se hälften av sevärdheterna med en större grupp. Ensam sightseeing är effektiv ;) Stort tack till Vivianne och Veronika :)