2-12/8 2024
17 evenemang på 10 dagar
Förord, Juli 2024 1894 bildade baronen Pierre de Coubertin IOC och 1896 hölls de första Olympisk Spelen i modern tid i Aten. Paris har stått som värdstad för Sommar-OS år 1900 och 1924 och nu är det dags för Paris igen. För första gången på sex år så är publik åter välkomna in på läktarna !! Jag hade allting bokat och klart till både Tokyo och Peking men båda gångerna tvingades jag uppleva att vi inte blev välkomna som åskådare. Det var otroligt tråkigt eftersom jag brinner för dessa mästerskapsresor och de i Asien har alltid varit väldigt speciella. Nu är det alltså sex år sedan vår fantastiska resa till PyeongChang så det känns riktigt härligt att börja packa supportergrejerna igen ! Denna gång följer OS-rutinerade Anna och Johan med och även debutanterna Carola och Karin. De sistnämnda är dock väldigt rutinerade supportrar från andra idrottsevenemang. För egen del blir det mitt nionde OS på plats. Från det att pappa tog med mig till Lillehammer 1994 så har det blivit fyra sommar och fyra vinterspel. Många frågar vilket som var det bästa men det är svårt att skilja dem åt, alla hade sina stunder ! Aten var nog roligast ändå men PyeongChang var episkt ! Nu skrivs denna
inledning två dagar innan invigningen och det är många tankar.
Kan vi gå i våra Sverigetröjor på stan eller är vi ett
terror-mål? Hur blir transporterna? Värmen? Biljetterna har
varit oerhört dyra att införskaffa så vi har fått hålla tillbaka
ibland när vi t.ex. hittat hästhoppning för 3-400 kronor....
Duplantis kväll kostade dock 5000 kronor och där valde vi att
bara köra! Wow, tack Paris ! I Magnoilaträdet hänger kalsongerna på tork och jag ligger på en madrass och solar. Till höger om mig ser jag grannens palm som rör sig lite i den varma sommarbrisen och till vänster har jag vårt fina hus som varit ett perfekt tillhåll under OS-dagarna. Katten Elvis ligger på bordet och solar även han, man får ta tillvara på de vilostunder som dyker upp under ett olympiskt spel... Hur hamnade jag här? Kortfattat: Jag träffade Johan i Aten 2004, sedan träffade vi Anna i Rio 2016. Jag, Anna och hennes vänner Carola och Karin åkte till Norge på skridsko-VM för att se Nils vinna guld. Carola spelade boule, träffade en fransman som sa -Jag har ett hus i Paris tillsammans med min svenska sambo Lena. Carola ringde Lena, allt kändes bra, så nu njuter jag i denna trädgård i den franska huvudstaden, solen steker och äntligen är man på ett OS igen. Vilka dagar det blev ! Mitt medaljtips gick åt skogen men vad gjorde det när vi fick uppleva tre svenska guld och flera världsrekord på plats. Och pingisen (Truls säger pingis) vilken svensk succé med silver både i individuellt och i lag ! Seglarna levererade som vanligt och Sverige fick en ny favorit i Judo-Tara. En hel del svenskar underpresterade men de behöver vi inte nämna här :) Vi bodde i ett trevåningshus i förorten Romainville och vi trivdes jättebra med vår lilla mysiga trädgård. Tunnelbanan låg tre minuters gångväg bort och för att ta sig till centrala Paris så tog det ca 30 minuter. Bland områdets trevliga smågator fanns allt vi behövde, livsmedelsbutiker, restauranger och ett bageri. Det blev många härliga stunder med Champagne, quiz och skratt. Vi kände oss väldigt trygga i området och var aldrig oroliga när vi gick hem från tunnelbannan mitt i natten. Paris lyckades verkligen leverera grymma reklambilder från detta mästerskap. När man vandrade omkring i centrala Paris på kvällen så var alla monument vackert upplysta. Triumfbågen bjöd på oförglömliga foton men framförallt så glömmer jag aldrig Eiffeltornet som var perfekt färgsatt med guldgul belysning och varje helslag på klockan så började tornet glittra och det var formidabelt vackert! Stod man längs floden Seine så såg man även de vita Olympiska ringarna som satt på tornet, obeskrivligt vackert! Och tittade man sedan till vänster så kunde man se den olympiska elden flyga med sin ballong, även det en lyckad lösning av Paris 2024. Mina personliga höjdpunkter är naturligtvis
Mondos världsrekord, beachvolleybollen och Sarahs guld.
Pingismatcherna, guldfirandet efter Sarahs guld, stämningen
utanför Stade de France, atmosfären i centrala Paris, de
trevliga poliserna och medaljfesterna på Sweden Arena. Och att
vi aldrig kände oss oroliga över att vandra omkring i våra
sverigetröjor trots det höjda terrorhotet. Det vi reagerade på
var hur slappa säkerhetskontrollerna var vid arenorna. Vi hade
alltid väskor med oss och de öppnades bara för en titt, de gicks
aldrig igenom så det hade varit väldigt enkelt att ta med sig
farliga föremål in. Lyckligtvis så hände ingenting under OS. Jag
kommer inte sakna att åka tunnelbana flera timmar om dagen ;) Svenska medaljer: Medaljskörden blev 11 stycken för Sverige, bäst i Norden och en 16e plats i Världen, den bästa placeringen sedan 1984. Vi tog medaljer i åtta olika idrotter och det blev fyra guld, fyra silver och tre brons. Guld: Armand Duplantis, Sarah Sjöström (2) och
David Åhman/Jonatan Hellvig Budget:
Flyg 5500 :- Besökta arenor i Paris:
Arenorna låg väldigt utspridda och ibland kunde det ta två
timmar att komma på plats. Det blev en hel del tid spenderat
nere i tunnelbanan, ibland var det svalt och skönt, ibland var
det fullsatt och ingen luft...
Arena Sud 4: Pingis, lagom stor hall med mängder av kineser.... Roliga möten: Lina & Björn, Victor Lindgren, Bengt Skött, Linda Sandgren, Bengt Skött, Marie Lehman, kanotförbundets bas, Svenska spels orförande, Mondo Duplantsi, Mondos mamma, Kungaparet, Hattarna, Gurkan, Gunilla Lindbergh, förbundskaptenen kanot, Renaud Lavillenie, Marcus Leifby, Gadd, Pontus Orre, Elvira Expressen-TV, Caroline, Beachkillarna, Stefan Lund, Rasmus m.fl. Citat vi minns:
-Har du frågat Gunilla? -Persson?
Program: 14
tävlingar och totalt 17 evenemang på 10 dagar, bra jobbat.
Gänget hade lite olika evenemang så här är mina fakta. |
Datum |
Event |
|
Beskrivning |
2/8 |
Pingis |
H |
Truls semifinal, seger |
2/8 |
Friidrott |
Kvällspass Friidrott |
|
3/8 | Handboll | D | Sverige-Slovenien, seger |
4/8 |
Golf |
H |
Herrarnas finaldag |
4/8 | Simning | Bl.a. Sarah Sjöström 50 m fritt, guld och 2 världsrekord | |
5/8 |
Pingis |
H |
Pingis lag, svensk seger mot Danmark |
5/8 | Friidrott | Friidrott kväll, Duplantis ! Guld och världsrekord | |
6/8 |
Sweden arena |
Guldfest med Duplantis |
|
7/8 | Skateboard | H | Skateboard och reportage med Aftonbladet |
7/8 | Beachvolleyboll | Kvartsfinaler | |
8/8 | Brottning | D | Damer 53 kg |
8/8 | Beachvolleyboll | H | Herrarnas semifinal, Sverige-Qatar 2-0 |
9/8 | Pingis | H | Lagfinalen Sverige-Kina 0-3 |
10/8 | Handboll | D | Bronsmatch i Lille, Sverige-Danmark, förlust |
10/8 | Beachvolleyboll | H | Brons och finalmatch, Guld till Sverige! |
11/8 | Sweden arena | Guld/Bronsfest med Beachvolley och segling | |
11/8 | Avslutningsceremonin | Avslutningen på Stade de France |
Medaljtipset:
Namn | Guld | Silver | Brons | Totalt |
Magnus Legnerfält | 6 | 5 | 10 | 21 |
Anna Åhr | 4 | 4 | 6 | 14 |
Carola Samuelsson | 3 | 4 | 5 | 12 |
Karin Westlund | 4 | 2 | 6 | 12 |
Rickard Alfredsson | 3 | 2 | 6 | 11 |
Johan Beckman | 5 | 4 | 4 | 13 |
Stefan Holm | 3 | 4 | 4 | 11 |
Simon Hedvall | 4 | 4 | 4 | 12 |
Resedagbok: (Efter OS)
2/8: Äntligen, jag skulle få åka på OS igen! Uppstigning klockan
02:00 för avfärd till Arlanda. AirFrance tog oss upp i det blå och
det var många ombord som skulle se på olika tävlingar i Paris.
Tjejerna framför mig skulle följa hästtävlingarna, de blev nog
besvikna på de uppsnackade ekipagen.. Väl framme i Paris så kastade
jag mig i en taxi och genomförde en intervju med Skärgårdsradion..
Jag kom fram till huset som vi hyrt och där väntade den trevliga
familjen med Lena i spetsen. Hon visade mig runt och berättade 100
saker men jag kom knappt ihåg något för jag var väldigt trött.
Konstaterade dock att huset skulle passa oss perfekt och jag packade
upp i ett av rummen på andra våningen. Det var dags att plocka ihop
grejerna för första tävlingen så väskan packades med blågula grejer
och sedan var det bara att bege sig till tunnelbanan för den första
av väldigt många resor under OS. Kompisen Johan Svensson var redan
på plats i pingisarenan och skickade flera sms om var jag höll
hus... Lugn, det är första dagen, jag måste lära mig hittta svarade
jag. Truls hade sensationellt tagit sig till semifinal i pingisen så
kvällen innan resan så hade jag letat biljett fram till klockan 23
då jag äntligen lyckades köpa en. Så med tre timmars sömn och en
resa i kroppen så stapplade jag lycklig in i min första OS-park på
sex år. Det är en lång väntan för en som älskar OS, både Tokyo och
Peking genomfördes utan publik men nu var det dags för mig igen. Jag
mötte upp Johan vid OS-ringarna i parken och i den stekande solen så
tog vi några bilder. Jag träffade ett par som jag såg hästhoppningen
i Rio med, kul med OS-möten, det skulle bli en hel del
fler... På plats inne i arenan så hade jag rad 1, bra plats för tv-tid tydligen för trots att jag alltid håller låg profil (nåja) så dök det upp massor av sms i telefonen med bilder på mig från tv... -De filmar dig mer än Truls ! Bordtennis, eller pingis som jag säger är en fantastisk sport att titta på. Väldigt imponerad av hur snabba de är ! Truls spelade grymt bra och vann ännu en match mot en högt rankad spelare. Han trodde knappt sina ögon när det stod klart att han var i final och hade säkrat en medalj! Euforin var total ! Truls vann med 4-2 i set och jag tror att han hämtade upp 4-10 till 12-10 i ett av dem, makalöst. Vi såg även en kinesiska vinna framför fanatiska landsmän i publiken, kineserna älskar verkligen sin pingis. Jag sa hej då till Johan och begav mig med varma fullsatta tåg till Stade de France där jag mötte upp Carola, Anna, Karin och Johan. Vi satte oss på en uteservering och summerade första timmarna i Paris. Deras resa hade gått bra och de hade full koll på allt som Lena hade berättat om huset... Vi klev in på Stade de France och möttes av en mäktig fullsatt arena i solsken. Vi hade tänkt se Almgren på 10 000 m men han var tyvärr tvungen att stryka sig pga skada. Men istället så fick vi se ett svenskt rekord i diskus av Vanessa Kamga. Johan hävdade också att han såg något världsrekord när vi andra var och handlade mat/dryck... Vi bestämde att vi skulle se handboll istället för skytte nästa dag (dåligt kval av svenskarna) så det blev shopping på resalesidan. Solen gick ner och Stade de France badade i discoljus, en väldigt bra start på resan och efter 23 vakna timmar så var det väldigt skönt att krypa ner i sängen och veta att vi behövde inte gå upp klockan 04:30 för att åka på skytte... 3/8: Sov till 09:30 och möttes av frukost på nedervåningen. Johan hade fixat ett OS-quiz med flera deltävlingar så nu inleddes omgång ett i trädgården. På eftermiddagen åkte vi ner till Paris Sud 6 för att titta på handboll. Vi hann med en trevlig lunch utanför entrén innan vi intog våra platser för att se Sverige-Slovenien. Slovenien inledde bäst men till sist kom Sverige igång och kunde vinna enkelt. Stämingen var hög i hallen och de körde karaoke med ABBA, några brasilianska tjejer höll upp en skylt med texten We love swedish fika... Efter matchen så träffade vi Lina och Björn med familj, gamla goda OS-vänner. Tillsammans med dem så åkte vi till Sweden arena som låg inhyst i MOB hotel. Sweden arena var under OS en samlingsplats för atleter, journalister, sponsorer m.m. Vi hade fått en inbjudan tack vare lång och trogen tjänst på läktarna så vi stod på gästlistan under hela OS. Denna kväll var det presskonferens med Daniel Ståhl och jag hann få en pratstund med Radiosportens Bengt Skött. Vi åt middag och jag fick ett par väldigt fina Moscow mule! Vi träffade Linda Sandgren från SOK, det var hon som hjälpte oss att hamna på gästlistan så vi passade på att tacka henne. Hann även med att gratta Victor Lindgren till hans fina silvermedalj i gevärsskytte. Han berättade att han har 60 grader varmt inne i dräkten .... det skulle knappast passa mig haha. Vi satt kvar på Sweden arena under kvällen och pratade minnen medan vi letade biljetter till pingisen. När vi kom hem så fortsatte jag letandet till kl 01:00 då jag gav upp. De biljetter som dök upp på resale försvann lika snabbt som de lades ut. 4/8: Söndag och en lång resa till golfen. Det tog ungefär två timmar att åka tunnelbana/tåg/buss till Golf National. Vi möttes av en glad volontär som ropade "Welcome to Roland Garros" (Tennisens arena) När vi gick mot tee så mötte vi mannen som skulle gå med Åbergs scoreboard eller vad det heter så vi fick låna den för ett foto. Sedan gick vi och tittade när Åberg slog ut och det gjorde även IOC-basen Thomas Bach som agerade som en rockstjärna då han gjorde high five med publiken och tog selfies med barn. Vi gick med Åberg några hål innan det var dags att åka vidare. Vi visste att det kunde bli kaos i trafiken pga ett cykellopp och vi ville under inga omständigheter missa kvällens simning med Sarah Sjöström. Vi fick känslan av att vi kom iväg med sista bussen innan de stängde vägarna för cykeltävlingen. Vi hoppade på ett tåg som bjöd på en fin utsikt över Paris och i telefonen så lyssnade vi på Radiosporten som rapporterade att beachvolleyn gick bra för Sverige. När vi klev av tåget så möttes vi av en magnifik utsikt mot Triumfbågen! Efter en lunch i gallerian så gick vi mot simarenan då vi stoppades av ett gäng poliser "Photo!Photo with the swedes!" Polisen runt simarenan skapade verkligen en bra atmosfär. De ville fotas med fans, byta mössor och pins, verkligen supertrevliga ! Vi satte oss på en restaurang och beställde champagne för att fira Truls silver i pingis. På vägen in i arenan filmades vi av en fotograf och det var tydligen OS-studions vinjett den dagen så innan någon därhemma hade sett någon simmare så hade vi simmat förbi i bild :) Stämningen var härlig i arenan och nu dök de legendariska grabbarna "Hattarna" upp. Denna kväll hade vi verkligen sett fram emot och gissa om vi jublade när Sarah presenterades för publiken. Själva loppet är ju svårt att följa på plats, man ser bara skummet men när Sarah slog i kaklet och kablades ut som vinnare på bildskärmen då visste jublet inga gränser. Taket på arenan reste sig en dm och vi kramades och skrek. Sarah Sjöström, vi största kvinnliga idrottare genom tiderna hade tagit sitt andra guld i Paris. Och som om den upplevelsen inte var nog så fick vi se världsrekord på 1500 m och 4X100 medley. Sarah fick sin guldmedalj av Gunilla Lindbergh och vi startade en oförglömlig guldfest utanför arenan när vi lyckades få det bäst belägna bordet på uteserveringen. Vi drack champagne och pratade med massor av folk som passerade förbi. Alla volontärer som gick förbi i solnedgången applåderades och även Sjöströms pojkvän Johan fick en applåd. Caroline, en svensk tjej som var på en egen resa i Paris slog sig ner och firade med oss. Vi hade våra medaljer på oss och några förbipasserande trodde att Anna var Sjöström så det blev en del foton där.. Det blev en alldeles perfekt kväll där utanför arenan och när vi till sist tog en Uber hem så trodde chaffisen att Karin var en guldmdaljös så då blev det fotografering igen... 5/8: Dags för pingis igen, denna gång herrarnas kvartsfinal i lag, Sverige-Danmark. Det spelades fyra kvartsfinaler samtidigt och vi hade plats på ena kortsidan. Sverige spelade tre bord bort och vi satt lite trångt så jag flyttade mig bort till Sveriges bord och det var ingen som sa något. Jag sprang på Expressens Philip Gadd så vi småpratade en stund, vi har setts på många evenemang genom åren. Matchen var spännande, Truls såg väldigt trött och sliten ut men trots det så vann svenskarna med 3-0. Wow, klara för semifinal och två matcher till, bara att börja leta biljett igen... Efter matchen sprang vi på spelaren Kristian Karlsson som tackade för stödet och som självklart ställde upp på en bild. Carola och Johan lade upp en plan för sightseeing och vi åkte till Plaza de la Concorde. Vi passerade lyxbutiker som vi bara kunde drömma om att få titta in i. VIP-bilarna stod på rad utanför... Vi fotograferade oss med Triumfbågen bakom oss och tog oss till andra sidan av Seine. Vi såg till att inte få några kallsupar för det hade kommit nyheter om att en av deltagarna i triatlon hade hamnat på sjukhus.... På en uteservering blev det ölstopp och quiz. Dagens frågor handlade om OS-loggor. Gick nog lite bättre för Anna nu som tidigare hade klagat högt på omgången som handlade om maskotar... Vi åkte upp till Stade de France och lyckades få ett bord precis
utanför arenan. Vi pyntade bordet med flaggor och inledde en förfest
med stora förväntningar på kvällen. Det var nämligen dags för
stavhopp med Duplantis. Krogen spelade hög musik och massor av
svenskar dansade och sjöng till YMCA och Mama Mia. Under den första
kvällen på arenan så hade vi tittat efter sektion J för att se hur
vi skulle sitta på stavhoppet och då trodde vi att vi skulle ha bra
platser. Vi hade rätt! När vi klev in så satt vi precis vid mattan
på trettonde raden, magi !! Direkt började telefonen surra med
meddelanden om vi syntes i bild. När jag åt en smörgås så kom ett
sms "Lengan, vad äter du på " hahaha Under tiden som stavhoppet höll
på så såg vi en femteplats i diskus för Sverige och försöken på 200
m herrar. Jag lovade världsrekord av Mondo i fransk radio och lovade
samma sak på facebook. Efter ett tag var guldet säkrat för Mondo och
guldhatten åkte på. Vilken blir nästa höjd? 6.10 Även den höjden
klarades enkelt så nu var det dags för 6.25. 6/8: Vi hade handbollsbiljetter i Lille men jag hade tidigt deklarerat att jag inte ville åka dit. Så medan de andra gjorde en utflykt västerut så åkte jag till Sweden arena för att fira Duplantis guld och världsrekord. Det var väldigt varmt på innergården där det skulle firas och rykten sa att Kungaparet skulle dyka upp. Och plötsligt stod Kungen och Drottningen på scenen. Svetten rann när Mondo till sist dök upp. Folk stod med flaggor och jublade när han gick genom folkmassan fram till scenen. Kungen höll tal och framförde ett fyrfaldigt hurra för Duplantis. Björn och Lina var där med sina döttrar som var lite ledsna över hur dåligt det hade gått i hästhoppning men de blev glada igen när de fick ta en bild tillsammans med Mondo. Jag visade Mondo min guldmedalj och sedan tog vi en selfie. Han signerade även mina guldskor innan han trött for vidare mot Stade de France. När Drottningen gick förbi mig så tog jag fram min extra guldmedlaj och visade henne. Vi pratade om när Kungen fick medalj av mig i Rio och det kom hon ihåg. Då tittade Kungen fram och undrade vad vi pratade om. Jag räckte fram medaljen och sa att det var ju enligt tradition att Kungen skulle få en egen medalj på OS. Han blev jätteglad och sträckte fram handen och tackade så mycket. Drottningen tog också i hand och tackade. -Det var kul i Rio sa jag, -vet du, det är kul att vara här också! svarade hon. Kungen höll hårt i medlajen under kommande intervjuer så jag gissar att han hade den på sig på rummet resten av kvällen ;) Efteråt hade jag turen att en kille på plats hade fotograferat händelsen så jag fick tre foton av honom som minne. Jag pratade lite med Marie Lehman från SVT och Åsa Edlund Jönsson, generalsekreterare på SOK. Vi summerade intrycken av spelen såhär långt. Jag beställde mat och tittade på handboll, pingis och beachvolleyboll på storbilds-tv medan jag pratade lite med en tjej som jobbade som dopningstestare på OS. Hon var inte så nöjd med deras arbetsförhållanden, flera testare hade åkt hem i förtid för att det var så dåligt. Konstigt med tanke på hur viktigt deras arbete är. 7/8: Resten av gänget sålde sina biljetter till Plaza de la Concorde men jag åkte ändå. En grej med OS är att se nya sporter så jag tog chansen att se skateboard. Marcus Leifby på Aftonbladet ringde och ville ses så vi stämde träff i den stekande solen. Högst upp på läktaren kunde jag se Plaza de la Concorde, Triumfbågen, Eiffeltornet, Seine, ballongen med elden och Louvren, svårslaget! Leifby och fotografen Pontus Orre dök upp och vi hade en väldigt trevlig pratstund med lite anekdoter och skratt. Pontus fotade mig och jag sa att jag hoppades på lika bra bilder som han hade tagit på Sarah Sjöström vid Triumfbågen... Han var tveksam hahaha Sedan gick vi ut från parken och gjorde ett TV-inslag där jag bl.a. fick berätta om resan, priser på biljetter och vad jag har med mig i väskan.. Vi skildes åt och jag gick bort till OS-elden, eller rättare sagt OS-ångan... Det som såg ut som en eld var belysta vattenångor, men snyggt var det! En trubadur satt och spelade bland alla turister och när man vände sig ifrån elden så hade man Louvren framför sig. Vilken bra plats att ha elden på, tillgänglig för alla, mitt i Paris. Jag tog mig till resten av gänget som satt på ett café i närheten
av Sacre-Coer. Vi tog rälsbanan upp till Basilikan och njöt av
utsikten. Runt området så satt staket fyllda med hänglås och turligt
nog så hade Anna ett hänglås i väskan. Vi ritade OS-ringarna på
låset och signerade det innan vi satte fast det på en plats med fin
utsikt. Johan var tvungen att åka på friidrott så han sa adjö medan
vi gick in i den fina basilikan. När vi kom ut så träffade vi
Caroline som vi hade festat med efter simningen. Hon var där på en
date med polisen som hon träffade under guldfesten vid simarenan,
snyggt jobbat. Vi åkte vidare till Eiffeltornet för nu var det äntligen dags att bekanta oss med arenan för beachvolleyboll. Entrén var precis vid foten av tornet så det var maffigt bara att gå in i parken. Väl på läktaren så hade vi utsikt över Paris och till vänster om oss stod Eiffeltornet. Jag ska inte säga direkt att det är den häftigaste arenan jag någonsin besökt men den är ju med på topp fem såklart. Arenan för beachvolleyboll i London var också väldigt maffig med stadens olika monument synliga från läktaren. Men när klockan närmade sig 22 och arenan släcktes ner, då reste sig håren på armarna. Spotlights lyste upp kvällshimlen och prick klockan 22 började hela Eiffeltornet glittra till publikens stora jubel. Att sitta där med goda vänner under ett OS och få uppleva den lyckan tillsammans, det är värt varenda öre som resan har kostat. Norge vann enkelt över Spanien och Qatar vann över USA. Då tänkte jag att det borde bli enkelt att få tag i biljetter till semifinalen eftersom det var många besvikna amerikaner på plats... jag hade fel. I tunnelbanan hem så tittade vi på semifinalen i pingis där Sverige stod för en superbragd när de vände ett underläge med 0-2 till seger med 3-2!! Vi jublade på tåget och fick samtidigt ännu en biljett att leta efter, finalen i pingis. Jag satt uppe till klockan 02 och letade men fick ge upp... 8/8: Frukost och biljettsökande. Vi bestämde oss för att lägga ut våra finalbiljetter i handboll till försäljning men vi hade inte så stora förhoppningar om att få dem sålda eftersom det redan låg väldigt många ute på resale. Jag hade fått nog av att leta efter biljetter till pingisen så jag slog till och chansade på en rullstolsbiljett... Den kostade 227 dollar men det var värt att chansa tyckte jag.. Det blev tvätt av Sverigetröjor och firande av bronsmedalj i segling . Champagnen åkte fram igen! Jag gjorde en telefonintervju med Ena-Håba tidningen. De andra åkte på sightseeing medan jag tog lite rehab och solade i trädgården. Jag var trött efter biljettletandet på natten. På eftermiddagen åkte jag ner på stan för att möta upp de andra. När jag passerade en uteservering så hörde jag ett par killar säga -Där går en svensk, det är ju Lengan! Jag vände mig om men kände inte igen dem så jag vinkade bara, De hade kanske sett Aftonbladets intervju som nu låg på hemsidan.. Jag kom fram till de andra som satt på en restaurang och tittade på handboll. Sveriges damer spelade semifinal mot Frankrike och det såg väldigt bra ut för Sverige. Vi tjoade och började titta på biljetter och tåg till finalen i Lille... sedan vände det. Sverige var riktigt dåliga i slutet och tappade matchen. Jag hade min bronsmedalj på mig efter seglingen och några barn trodde att jag var en kändis så de tog foto med mig och bad om autograf.. Vi tog in notan på 350 euro och begav oss mot brottningen. Där hade vi hoppats få se Jonna brottas om medalj för Sverige men hon slogs ut redan dagen innan så vi fick glädjas åt att Danmark tog en medalj. Vi kunde iaf pricka av att vi varit på brottning... Sverige skulle spela semifinal i beachvolleyboll samma kväll och jag blev sugen på att gå till entrén och titta efter biljett. De andra ville sitta kvar på brottningen så jag lämnade hallen ensam. Jag ville minsann göra vad jag kunde för att få se grabbarna spela semifinal. Utanför entrén var det mycket folk. Flera brasilianare letade biljetter eftersom deras damer spelade matchen innan sveriges herrar. Jag frågade en amerikan om det fanns några som sålde och han svarade att han endast hade fått ett erbjudande, 200 euro per biljett. Okej, det här skulle bli svårt insåg jag. Jag tog upp min gula solfjäder och skrev "I want 1 ticket" En polack kom fram och erbjöd mig en för 200 men det var för dyrt tyckte jag. Flera svenskar dök upp och letade biljetter. Plötsligt kom en kille från Qatar och frågade om jag sålde eller ville köpa? Jag vill se Sverige sa jag, jag vill köpa en biljett. -How much? 100 euro svarade jag. Då frågade han om jag hade AirDrop på telefonen och sedan tog han fram sin telefon och vips så plingade det till i min mobil och jag hade en biljett! Jag blev helt paff och frågade om 100 euro var okej? -If you promise to cheer for Qatar I give it to you for free! VA? Vad hände precis? Hans kompis kom fram och sa -Remember we have a deal, you cheer for Qatar! Jag blev så glad att jag gav killen en kram innan jag skyndade till entrén för att se om biljetten fungerade. Visst fungerade den! Det var gott om svenskar i parken och stämningen var på topp !Jag tog mig upp på läktaren och pratade med några svenskar som jag kände ingen från entrén, de hade fått betala 200 euro styck för sina biljetter... Brasilien vann första semin över Australien och brassarna på läktarna dansade och sjöng. Jag passade på att ta mig ner till VIP-läktaren för att träffa Stefan Holm. En volontär försökte stoppa mig men jag höll upp mitt egna VIP-kort och passerade förbi haha. Stefan var där med flickvännen Jessica och vi hann prata en stund innan det var dags för Sveriges match. Det var gott om svenskar på läktarna och det kom till och med en del hejaramsor för första gången under OS. Qatar slog Sverige i gruppspelet så nu hoppades vi på revansch och så blev det. Sverige vann och säkrade en finalplats och medalj. Efteråt firade de svenska spelarna tillsammans med den svenska publiken, vilket party! Och jag hade inte hejat på Qatar som jag lovat tidigare under kvällen... Jag träffade fotografen Pontus Orre och berättade att jag hade köpt biljetter till pingisen, rullstolsbiljett. Han gav mig då ett tips om att det fanns en del platser för press högst upp på långsidan. Jag lämnade arenan och gick ner till Eiffeltornet och fotade det från alla vinklar.. På sidan mot Seine hängde de stora vita Olympiska ringarna, väldigt snyggt och pampigt! Jag promenerade en bit bort och gick ut på en bro, där stod massor av folk och fotogrferade tornet och än en gång fick jag se när det började glittra! Vilken syn! Och när jag tittade åt andra hållet så kunde jag se den Olympiska elden stiga mot skyn tillsammans med sin ballong. Än en gång blev det sent i säng men nu slapp jag leta biljett iaf. 9/8: Sovmorgon för mig. Sporttanterna ( de kallar sig faktiskt så och har egna Sporttanterna-pins..) hade åkt på damgolf och jag gjorde mig i ordning för att åka ner till Arena Sud igen för att titta på finalen i pingis. Det var väldigt nervöst med min rullstolsbiljett. Skulle jag ta mig in i parken? Jodå, första entrén gick bra. Dags att försöka ta sig in i hallen, det gick också bra! Överallt var det kineser, de måste ha haft 98 % av biljetterna denna dag. Jag mötte Åsa från SOK och berättade att jag hade kommit in med en rullstolsbiljett, då utbrast hon -Får man göra så?... Jag ville ju se finalen och fick ingen hjälp från något håll så... Jag ville inte sitta bland rullstolsplatserna så jag testade Pontus tips att sätta mig på pressläktaren högst upp och det funkade fint. Efter en stund fick jag ett meddelande från Pontus: -Du sitter bra där uppe va? Hahaha ja det gjorde jag. Han hade sett hur jag siktade högst upp med bestämda steg. Efter en stund kom en fotograf från TT och satte sig bredvid mig. Vi började prata OS-minnen och det visade sig att han hade tagit bilden på Frida Hansdotter då hon poserade med min flagga efter guldet i PyeongChang, lustigt. Leifby skickade en bild på mms och undrade om det var mig han såg på andra sidan hallen, jo det stämde :) Precis innan finalen så träffade jag en reporter från Radiosporten. -Du är den första svensken jag sett här, vill du vara med på en intervju i direktsändning? Haha jaja självklart ställde jag upp ;) Så det blev någon minut i direktsänd radio samt ett inlägg på deras Instagram. Matchen drog igång och kineserna förde ett himla liv fram tills
dess att sverige vann ett set, då blev det tyst medan jag ställde
mig upp och jublade. Jag berättade för kineserna bredvid mig att jag
var på finalen i Peking 2008 och då blev de väldigt imponerade.
Fotografen från TT zoomade in Kungens ackreditering på andra sidan
hallen och då blev kineserna ännu mer imponerade haha. Tyvärr blev
det seger för Kina med 3-0 men svenskarna pressade dem rejält, jag
var superstolt över vårt svenska lag, vilken insats! 10/8: Vi skulle egentligen på damgolf men svenskorna spelade med innebandyklubbor så vi lånade Lenas bil istället och åkte till Lille för att se Sverige-Danmark i damhandbollens bronsmatsch. Det var en kul utflykt med Carola som utmärkt förare men Sverige spelade tyvärr lika dåligt som vi sjöng Stad i ljus i bilen... Grattis Danmark till bronset, vi åkte hem igen.. Dags för bubbel igen i trädgården och quiz. Johan hade lyckats med att hitta på sjukt svåra frågor så jag inriktade mig på att äta melon och ost... Lena tittade förbi och berättade sin livshistoria. Vilken tur att vi hade henne som värdinna, hur bra som helst. Nu var det dags för ett av de evenemang som jag hade sett fram emot mest, finalen i beachvolleyboll, med Sverige som deltagare. De andra ville absolut ta en öl till innan de gick in men jag ville bara in och känna på stämningen så jag gick före. Jag passerade in genom entrén vid Eiffeltornet en sista gång och gick in i parken bland alla svenska fans och fram kom Stefan Lund -Tjena Lengan! Stefan är gift med Eva Lund, curlinglegendaren. Han jobbar på Bosön och var där med ett gäng arbetskamrater. Jag visste att han var i Paris så det var kul att vi sågs där i vimlet. Jag gick upp på läktaren och njöt än en gång av denna episka arena. Norge mötte Qatar i bronsmatchen och vann enkelt, trots att vi hejade på Qatar så gott vi kunde. Jag hade ju lovat det... Mellan bronsmatchen och finalen så gick jag ner till platsen där TV-kommentatorerna höll till. Jag visste att Misty May jobbade där och jag hade koll på var hennes plats var... Misty har tre raka OS-guld för USA i beachvolleyboll och jag såg alla tre gulden live. Nu hade jag med mig de guldbiljetterna för jag tänkte att det vore kul att få dem signerade. Jag sprang på Misty direkt och berättade att jag hade sett alla hennes guld live och hon blev såklart glad och lite förvånad över att en svensk hade så bra koll. Hon signerade biljetterna och sedan tog vi en bild tillsammans med Eiffeltornet som bakgrund. Jag frågade vad hon tyckte om det svenska laget och hon sa att hon verkligen gillar deras spel och att hon trodde på ett svenskt guld. Mission completed. Dags för final. Nationalsångerna spelades och Eiffeltornet glittrade igen. Jag kunde inte låta bli att ta en bild och lägga ut på X med texten "Good luck Los Angeles" Jag lade även ut en film från Mondos världsrekordhopp på X och den kom snabbt upp i 125000 visningar... Annas glädjetårar blev virala... Åter till beachvolleybollen, Sverige mot Tyskland i final, fullsatta läktare, massor av svenskar på plats, hög musik och allsång, vilken enorm upplevelse. Jag försökte ta in allt och njuta samtidigt som det spelades fenomenal beachvolley på planen. Sverige spelade som i trans och det blev aldrig spännande. Åhman/Hellvig vann med 2-0 i set och arenan exploderade i glädjerus. De svenska fansen tog sig ner mot planen och jag tog mig faktiskt ända ner till sanden så jag stod perfekt till när spelarna firade med sina familjer. Det blev ett gäng härliga foton och filmer. I väntan på prisutdelningen så dansade och sjöng hela arenan till Sweet Caroline, ett firande jag aldrig kommer glömma. Svetten rann och alla svenska fans var lyckliga att de var på plats denna klassiska svenska idrottskväll. Aldrig har ett så ungt par, vunnit EM, aldrig har ett så ungt par vunnit OS och aldrig har ett så ungt par varit världsettor. Det är en av anledningarna till att Rasmus, coachen stannar kvar och inte jagar större pengar någon annanstans. De gör den här resan tillsammans och förhoppningsvis får vi hänga med ett tag till. Killarna fick sina medaljer och sedan blev det segerdans! Partyt ville aldrig ta slut! Den här kvällen hamnar väldigt högt på min lista över svanska OS-ögonblick live. Till sist lämnade vi arenan och sökte efter en restaurang där vi kunde fira guldet. Klockan 00:30 hittade vi ett fint ställe som hade öppet och där tog vi in mat och champagne. Bredvid oss firade ett gäng från Georgien att deras släkting hade tagit guld i brottning. De hade också en ishink men i deras stod en flaska Absolut vodka istället för Champagne hahaha. I soffan låg en deltagare och sov och en annan satt och sov, deras fest var lite vildare än vår... Caroline anslöt och firade med oss, ännu en lyckad OS-dag! 11/8: Det damp ner en inbjudan till medaljfest igen på Sweden arena och även denna gång fick jag åka dit ensam. När jag klev av tunnelbanan vid Garibaldi så hade gatan utanför stängts av för en söndagsmarknad. Det såg ut som om man kunde köpa allt utom djur... Det var lite trevligt att vandra runt där bland stånden innan det var dags att gå vidare till medaljfirandet. Inne på Sweden arena så var det varmt som vanligt så jag tog skydd i skuggan. Då kom Elvira från Expressen och frågade om vi kunde göra en tv-intervju och sammanfatta OS. Inga problem :) Sedan var det dags att välkomna beachvolleykillarna och seglarna upp på scenen för guld och bronsfirande. Åsa Edlund Jönsson intervjuade och det hurrades och jublades. Sedan blev medaljörerna intervjuade av olika media så jag väntade en stund innan det var dags att säga hej till guldmedaljörerna och fråga om vi skulle jämföra medaljer. De gillade min guldmedalj men jag blev lite mer imponerad av deras. Jag fick klämma och känna på Davids guldmedalj och den var bra tung och vacker, äntligen fick jag känna på en guldmedalj under detta OS. Sedan bad jag dem att signera min guldsko och de brast ut i skratt och blev väldigt imponerade. De fick skriva sina autografer bredvid Duplantis signatur och samtidigt påpekade en person från SOK att "den här killen har varit på flest OS av alla här, kolla hans rygg" Så grabbarna tittade på min rygg med alla OS tryckta i rad och de blev väldigt imponerade. De var väldigt trevliga och mycket piggare än Mondo ;) Kanotens förbundskapten lånade min penna och fick autograferna på en flagga, sedan satt vi och pratade om OS en stund i skuggan. Jag fick även en pratstund med guldtränaren Rasmus Jonsson. Han var på strålande humör och det var kul att prata lite beachvolley med honom. Jag berättade att det var min femte OS-final på plats men min första för herrar... Jag tog farväl av Sweden arena för denna gång och åkte hem till trädgården där det var bubbel igen och fruktsallad som de andra hade fixat efter shopping på en lokal marknad. Supergott i värmen. Det var vår sista OS-dag så vi pratade om vad vi hade upplevt och gladdes åt att våra biljetter till handbollsfinalen i Lille hade blivit sålda. Vi hade köpt biljetter till avslutningen istället så vi begav oss ner till centrum för lite sightseeing samt en avslutningsmiddag. Vi passerade en Fan zone där de visade basketfinalen mellan USA och Frankrike. Det var jämnt i matchen och folk stod på cykelställ och stegar för att kunna se storbildsskärmen. Vi fortsatte förbi Notre Dame och sedan ner bland mysiga gator. Vi hittade en restaurang som verkade bra och slog oss ner i skuggan. Det var dags för gänget att testa sniglar och det blev väl succé, alla verkade gilla den lilla krabaten som pillades ut från sitt hus... Själv njöt jag av resans sista Moscow mule medan ångesten började smyga sig på, jag hatar ju OS-avslutningar, vill aldrig att det ska ta slut... Vi kom fram till Stade de France och utanför var det party som vanligt. Barerna spelade hög musik och fans från hela världen dansade med sina flaggor och sprang runt och fotade varandra. Där kom avslutningens enda tår för mig, det var så jäkla vackert att se alla glada människor som hade fått uppleva fantastiska dagar i Paris utan några incidenter trots ett högt terrorhot innan OS. Vi klev in på den fina arenan igen och mindes tillbaka till Mondos kväll. Det var dags för min sjätte avslutningsceremoni på plats och i efterhand så kan jag ju lugnt säga att det var den sämsta av alla. Vad hände? Paris hade ju genomfört ett otroligt lyckat OS med tv-bilder som skulle få vilken reklambyrå som helst att jubla och sedan blev det bara platt fall i avslutningen. Showen, ja om man nu ska kalla det show, den var väldigt seg och långdragen. Inga häftiga effekter eller bra musik, några långa tal (såklart) och fem OS-ringar som det tog ungefär 40 minuter att bygga ihop och hissa upp i luften. Jag tänker inte ens påstå att jag blev upphetsad av att se Tom Cruise hissa sig ner från taket för att hämta OS-flaggan... Däremot var filmen som följde därpå häftig. Vi fick följa på storbildsskärmen hur Tom transporterade flaggan genom Paris och sedan till Los Angeles.. Men efter det var det musikuppträdanden på storbildsskärmen från Venice Beach i LA, inte superkul för oss på Stade de France.. I vanliga fall så har nästa arrangör ett häftigt framträdande på avslutningen men här var det bara platt fall... De flesta av idrottarna på innerplanen hade lämnat arenan innan avslutningen var över. Inte ens fyrverkeriet i slutet imponerade, men det var väl i liten skala för miljöns skull, hållbart OS.. Vi var i alla fall där! Det blev en sista tunnelbaneresa ner på stan innan vi fick byta till Uber eftersom vi missade sista tåget hem med tio minuter. 12/8: Tidig uppstigning för packning, städning samt att ta farväl
av Lena och detta härliga hem. Efter en taxifärd till flygplatsen så
var det bara flygresan hem som var kvar på detta äventyr. Hur snabbt
kan 11 dagar fara förbi? Hur tråkigt är det inte att kliva upp 04.00
igen för att åka till jobbet?.. OS-resorna är ju det bästa jag vet
och nu är det 20-årsjubileum för dagarna i Aten som gav mig vänner
för livet. Tänk så mycket jag har fått uppleva tack vare OS i Aten,
bl.a. två bröllop! Olympic tour: Lillehammer -94
©Magnus Legnerfält 2024 |