Liverpool skulle komma till Oslo för att spela en vänskapsmatch mot Vålerenga men drygt en vecka före matchen
skedde det otäcka terrordådet där bl.a. många ungdomar dödades och hela Norge försattes i chock.
Det var inte många som trodde att matchen skulle bli av men till sist enades de ansvariga om att göra matchen till
ngt positivt i sorgen och en hyllning till offren.

Det blev ett par varma dagar i den Norska huvudstaden. Vi hade till och med varmare än i Spanien :)
Matchen var inte så bra men det gjorde inte så mycket, det är helt andra minnen som man kommer att tänka på
då man tänker tillbaka på resan. Blomsterhavet och de sörjande människorna utanför Domkyrkan är något jag
aldrig kommer att glömma.

Dagbok

31/7:
Dålig start på resan. Efter en stund i planet på Arlanda så meddelade piloten att vi var tvungna att stiga av p.g.a.
motorfel och efter lite väntan så fick vi meddelandet att flighten var inställd. Alla rusade ut till infodisken för att
boka om och jag lyckades komma dit bland de första av över hundra passagerare så jag fick en ny tid på
morgonen nästa dag. Jag tyckte det var ok eftersom då skulle jag inte missa matchen, bara en stor fest som var
på söndagskvällen men den kunde jag ju stå över. Bara att åka hem igen...

1/8:
Tillbaka på Arlanda igen... Där träffade jag Peter från Liverpools supporterklubb som också var på väg till
matchen så vi slog följe. Han hade inte fixat boende så jag kollade snabbt med min vän Ulrika i Oslo om Peter
också kunde få bo där och det var såklart ok. Peter såg mycket nöjd ut att boendet var fixat redan på Arlanda.

I Oslo möttes vi av en extrem hetta och luftfuktighet. Vi pustade ut i Ulrikas lägenhet en stund och sedan begav
vi oss ner på stan. Först åkte vi till Domkyrkan för att titta på det enorma blomsterhavet som sörjande lagt ut
på gatan. Obeskrivligt. Man fick rysningar då man gick runt och läste hälsningar på små lappar och såg alla
gråtande människor. Vi lämnade varsin ros och jag lämnade även min Liverpoolhalsduk. Liverpools lag hade
tidigare under dagen lämnat blommor och en liten teddybjörn på platsen.

Mitt på Karl Johan hade Liverpoolfansen en samling vid Saras tält. Där var stämningen hög, ölen flödade medans
jag svalkade mig med vatten i hettan. Vi träffade Peter Söderlund från Dalarna som anslöt sig till vårat gäng.
Jag hade en biljett över som jag försökte sälja efter att en kille som lovat att köpa den inte dök upp. Tyvärr var
det omöjligt så dom pengarna blev man blåst på. Träffade dock en annan försäljare utanför arenan. Dan, som jag
har träffat på många andra evenemang runt om i världen, bl.a. skid-vm och OS. Han sålde flaggor och annat
skräp precis som vanligt :)

Arenan fylldes till 80 % av rödklädda Liverpoolfans som svettades floder i värmen. Innan matchen så hölls en
tyst minut för offren och det var så otroligt mäktigt. Efter det så gick Liverpool fram till Vålerengas klack och lade
rosor på marken framför klacken, snyggt gjort.
När matchen drog igång så höjdes stämningen men den kom snart av sig då Vålerenga tog ledningen med 2-0.
Liverpool kom tillbaka i andra halvlek och tog till sist ledningen med 3-2 men på övertid så kvitterade Vålerenga
till 3-3, luften ur.

Rejält trötta avrundade vi kvällen med middag på Hard Rock Café. Inte ofta man ser så många som bara dricker
vatten på en middag... Efter maten gick vi tillbaka till Domkyrkan och tittade på alla ljus som brann i natten.
Det var så mäktigt och samtidigt overkligt. Syner man aldrig glömmer.

2/8:
Peter skulle flyga hem tidigare än mig så han lämnade lägenheten först. Eller som tvåa, Ulrika var först då hon
gick till jobbet på morgonen så plötsligt var jag ensam kvar. Jag tog mig ut i medelhavsvärmen och kunde inte
låta bli att åka till Domkyrkan igen för att betrakta och försöka ta in det hemska som hade hänt. Jag gick även
bort till kvarteret där bomben hade smällt och det var overkligt att se hur långt sprängverkan hade blåst ut
fönster på byggnaderna. Även där låg det rosor i mängder. Oslo var verkligen en stad i sorg.