På långfredagen lyfte planet mot Scotland och jag träffade genast ett skönt gäng från Stockholm.
Full fart på flyget och sedan var det tåg in till Glasgow. Jag bodde kanon i ett rum för tre på
Jurys Inn, Jamaica Street.
På påskaftonen tog jag en guidad tur på Celtics hemmaarena, Celtic Park.

Det är en av de finaste arenor jag besökt hitills. Publikrekordet är 92 000 (1938) men nu tar den
"bara" 60 832 personer. Det sämsta med turen var att man fattade inte ett ord av vad guiden sa.
Glasgow-dialekten är grymt konstig! Efter turen kom flera av spelarna ut från omklädnings-
rummen och skrev autografer till fansen. De hade precis avslutat en träning. Jag försökte tigga
skjuts av Mjällby in till stan men han avböjde...

Sen bar det av till puben Molly Malones där grabbarna från flyget satt och värmde upp inför
dagens "stora" match, Partick Thistle vs Hearts på Firhill Stadium.
Tabelljumbon Partick mötte ligatrean Hearts och det var en sanslöst dålig match.
Det enda som var sämre var de äckliga pajerna som alla Scottar tryckte i sig...
Jumbon slog i allafall trean med 1-0 och vi drog vidare för pubrunda. Det finns gott om pubar i
stan så det var lätt att släcka törsten. Vi avslutade kvällen på Sports Cafe`. Halv fem på natten
gick brandlarmet på hotellet så alla fick utrymma rummen och ställa sig ute på gatan bland
brandbilarna, inte helt lyckat...

Sista dan drog man bara runt på stan, handlade, åt fish & chips och sedan tog man tåget till
Prestwick för hemfärd med Ryanair.

Andra resan

När Celtic åkte ur UEFA-cupen så blev det klart med speldatum för våran match. Vi hade beställt
biljetter via Bonafide och nu blev det en onsdagsmatch. Efter att ha fixat ledigt så åkte jag, Micke
och Frippe till Skavsta tisdagen den 20/4. På parkeringen började vi skämta om passen ända tills
Frippe upptäckte att hans pass gått ut två veckor innan resan.... Snabbt in på flygplatsen för att
kolla hur det skulle lösas. Det blev ett pass som bara gällde tre dagar, trodde vi, men sen visade
det sig att polisen på plats hade gjort fel så det gällde bara en dag... Hur skulle Frippe komma
hem?? Han fick helt enkelt åka och hoppas att det skulle lösa sig i Scotland.

På flyget festade vi med ett gäng grabbar från Stockholm. Tågresan in till stan var också trevlig
och vi drog ut på stan direkt efter incheckningen på Quality Hotel. Vi träffade gänget på Sports
Cafe´ och festade där till 03.30. Sen åt vi nattmat, grövre grävlingsbitar som smakade s**t!

På matchdagen gick vi och köpte matchtröjor på stan. 24 £. På Bairds Bar , Celticfansens pub,
värmde vi upp men vi lämnade stället efter att en gubbe med käpp blivit lite hotfull mot Frippe.
Vägen till arenan kantades av gatustånd med Celticprylar och mat. Väl inne på arenan fick vi
lite dåliga platser med tanke på biljettpriset men vi var ändå glada att äntligen vara på plats.
Före matchen sjöng de 51 000 på läktarna You´ll never walk alone, huden knottrade sig!
Laget hade säkrat ligatiteln matchen före och de hyllades ordentligt när de kom in på planen.
Efter 15 minuter gjorde Henke Larsson 1-0 och då började vi hoppas på storseger men efter paus
kontrade Aberdeen in två mål och kvällen slutade i fiasko. Celtic hade 77 raka hemmamatcher i
rad utan förlust och så torskade de just den dan vi var där!

På natten dränkte vi våra sorger på en studentfest. Där stod vi och dansade med 600 studenter,
vi bara log ... :)

Sista dan blev det shopping, Pizza Hut och en lång väg hem till Sverige. Frippes pass orsakade
lite strul på flygplatsen men det ordnade sig.

Konstigaste maten:
Anna som vi träffade på tåget hade tagit med sig frystorkad fiskgryta med torskpate´.....