"Och en sista fråga, ska du hänga med?"......
Några dagar efter resan till Sochi och Sverige-Tyskland så satt jag på O´Learys i Stockholm och såg Sverige krossa Mexiko och bli klara för åttondelsfinalen i VM. Jag kände mig färdig med Ryssland, hade ju inte tänkt åka på VM men hade hamnat i Sochi ändå tillsammans med Leovegas. Någon dag efter Mexikomatchen så ringde Andreas från Afterski Team Sweden och hade några frågor om hur det var att ta sig till VM. De ville åka bil till Sankt Petersburg för att se åttondelen och ville ha lite praktiska tips. Naturligtvis avslutade han samtalet med "ska du hänga med".. Det blev några timmars funderande, lite olikt mig kanske, men det slutade med att jag sa ja! Sedan fick jag tag i en kompis i Ryssland som fixade biljetter så då var det bara att fixa internationellt körkort och resan var klar. Och ja, det blev en klassiker!

Resedagbok:

3/7:
05:00 blev jag upphämtad vid jobbet i Liljeholmen av en otroligt snyggt stripad Afterski-bil. Några minuter senare rullade bilen ombord på färjan i Värtan som skulle ta oss till Åbo. Jag, Andreas, Fredrik, Gustav, Alex och David frossade av frukostbuffén innan det var dags för powernap i hytterna.
Efter två timmars sömn så blev det häng i baren där kortspel och pappersarbete väntade. Vi hade en massa papper att fylla i för att det skulle gå så smidigt som möjligt vid den ryska gränsen. Vi kom fram till Åbo på kvällen och färden mot Ryssland inleddes. Vi hade läst om folk som köat i fem timmar vid gränsen så vi hoppades att det skulle gå snabbare på natten.
Till slut nådde vi gränsen och det var ganska lugnt. Vi hade en bil framför oss som tyvärr inte var lika förbredda som vi så trots att vi blev klara snabbt så fick vi vänta på den bilen innan vi kunde ta oss föbi bommen in i Ryssland.
Nu var det min tur att köra eftersom jag hade internationellt körkort. Vilka hemska omkörningar jag såg den natten! Det var skönt att komma fram till Sankt Petersburg och vi började leta efter hotellet jag bokat. Vi hade adressen men kunde inte hitta boendet. Klockan var 03:30 på natten så det var ändå skönt att snurra runt utan annan trafik. När vi ringde hotellet så svarade en kvinna men hon la på när vi pratade engelska. Väldigt skumt. Till sists såg vi på hotellets bilder på nätet var ingången fanns och att man skulle ringa på vid porten. Vi hittade ståldörren och ringde på. En arg kvinna svarade men hon skrek bara no no när vi frågade efter hotellet... Väldigt skumt, vi visste ju att vi hade kommit rätt. Dock hade vi incheckning först på eftermiddagen så de kanske var sura att vi anlänt för tidigt... En stund snurrade vi runt och letade efter annat boende men vi gav upp och beslutade oss för att sova i bilen. Det blev några hemska timmar med för min del nästan obefintlig sömn.

4/7:
08:00 bestämde vi oss igen för att leta efter ett nytt hotell men precis innan vi skulle åka så ringde det i min telefon. En kvinna frågade om jag var Magnus och sedan sa hon hotellets namn... Jag gick till ståldörren igen och ringde på och nu kom jag in. Det var ett hyreshus så jag fick leta en stund men till sist blev jag insläppt i hotellet och allt ordnade upp sig. Kvinnan sa I´m sorry, so sorry tio gånger och jag gissar att hon börjat jobb 8 på morgonen och fått veta av nattskiftets kvinna att vi varit där på natten. Vi checkade in och jag tog sängläge direkt efter nattens 16 mil långa körning. De andra åkte iväg för att fixa Fan-ID. Jag sov gott till 11:30 och tog det sedan lugnt med att göra mig i ordning för match. Jag var ju ändå på plats i Sankt Petersburg och jag kände ett härligt lugn inför eftermiddagen. Det gick över i taxin till de svenska fansens samling. Överallt var det avstängningar så färden tog över en timme och jag blev avsläppt 2,5 kilometer ifrån samlingen. Det var kvavt och varmt så svetten rann när jag äntligen kom fram till Alpenhaus där de svenska fansen samlats. Vilket underbart ställe! Den bästa samlingen någonsin inför en match. Sångerna ekade och uppladdningen doftade svensk seger.
Sedan gick tusentals blågula supportrar mot arenan och stämningen var naturligtvis på topp. Överallt träffade jag vänner och jag njöt av stämningen utanför arenan. Vi hade stämt träff med kompisen som hade våra biljetter och till sist kunde vi börja köa in. Det gick långsamt så jag blev aningen stressad över att eventuellt missa nationalsångerna men strax innan Du gamla du fria så var jag på plats. Gåshud, Sverige i en åttondelsfinal i VM, i Sankt Petersburg, och jag var på plats!!

Matchen inleddes på den fina arenan och spänningen steg. Den första halvleken bjöd på en jämn kamp men inga mål. Våra platser var ganska högt upp på läktaren så i halvtid så tog jag mig ner till klacken för att få en bättre upplevelse. Och nog blev det bättre allt. Jag stod längst framme vid plexiglaset och precis när min OS-kompis Anna kom förbi så gjorde Emil Forsberg 1-0 till Sverige! Jag och Anna kramades hårt och lyckan var total när fansen jublade och ölglasen haglade i luften. Eufori när den är som bäst! Skulle vi få vara med om bragden i Sank Petersburg?? I slutet av matchen pressade Schweiz och de hade flera hörnor men till slut så fick Sverige en farlig kontring och ljudnivån på arenan steg. Fällning! Straff!!! Sverige fick straff, nu borde det väl vara klart? Domaren fick veta att det var dags att titta på VAR och efter en stunds betänketid så meddelade domaren att det var frispark till Sverige utanför straffområdet. Frisparken slogs och målvakten räddade skottet, sedan blåste domaren av matchen och glädjen på den svenska kortsidan var total!!! Vi var klara för kvartsfinal!!

Efter matchen gick jag tillbaka till Alpenhaus och åt min första mat på 27 timmar.... Till det tog jag in en tekanna med vodka... Huset fylldes på med segerrusiga supportrar och kvällen fylldes med magiska sånger, Kanna på kanna på!

5/7:
Frukost på hotellet, två kokta frukostkorvar hahaha. Det var strålande solsken och vi hade bestämt oss för att börja hemfärden klockan tio, vi borde ha gott om tid att ta oss till färjan i Helsingfors, gränskontrollen till Finland borde ju inte ta så lång tid.... Vi kunde inte ha haft mer fel. Vid gränsen möttes vi av stillastående köer. I början var vi inte så oroliga men ju längre tiden gick desto mer oroliga blev vi. Vi började titta på andra alternativ att ta oss hem men det såg mörkt ut. Jag tror att jag visade passet fem gånger innan vi till slut rullade in i Finland efter tre timmar och arton minuter vid gränsen. Nu hade vi väldigt ont om tid så vi bytte chaffis och bilen maxades upp i 170 km/h genom Finland... Man har ju hört talas om hur dyrt det är att torska för fortkörning i grannlandet så lite nervösa var vi men vi ville hinna med färjan. Vi började ringa Viking line för att be dem hålla färjan en timme men det var omöjligt. Enligt min gps skulle vi kanske vara framme 17:55 och incheckningen skulle stänga 17:30, 18:00 var det avgång... Inne i Helsingfors höll bilen 150 km/h och till sist kom vi fram till terminalen. Först körde vi till fel infart och det var nästan panik i bilen men vi hann iväg till rätt infart och rullade in på färjan 17:55.... de höll öppet längre för vår och de andra bilarnas skull. Men det var många som missade färjan.
Vilken känsla det var att gå upp på däck och se hur vi lämnade Helsingfors i kvällsljuset...

6/7:
Vi anlände till Stockholm på morgonen och Afterski-bilen lämnade av mig på jobbet... några overkliga dygn var över.
Nu var det bara att börja spåna på om man skulle boka flyg till Moskva för semifinal/final... för England borde vi väl slå i kvarten?
Med facit i hand så var det skönt att jag inte bokade något mer, Sverige förlorade mot England och vårt VM-äventyr var över, men personligen så fick jag två magiska resor till VM, tack alla som var med :) // Lengan