Resedagbok:

3/8:
Uppstigning 03:50 och sedan buss till Arlanda. Jag flög till Manchester via Oslo och tog sedan tåget till Appley Bridge som ligger utanför Wigan. Andy hade sagt att det var den närmaste stationen till countryklubben som vi skulle vara på. Det han inte hade nämnt var att Appley bridge var en liten håla och där fanns varken en stationsbyggnad som var öppen eller någon taxistation.
Det var väldigt varmt och fuktigt så svetten rann när jag promenerade iväg med packningen för att leta rätt på någon som kunde hjälpa mig med transport. Till sist hittade jag ett kontor där jag fick hjälp med ett nummer till taxi. 15 minuter senare checkade jag in på Wrightington hotel and countryclub. Vilket fint ställe ute på den engelska landsbygden, omgärdat av fårhagar och skog.
Jag ramlade in på rummet och tog en behövlig powernap. När jag vaknade hade flera bröllopsgäster anlänt och jag tog en lunch med Ken från Dublin och Mari från Norge. Vi hade anlänt en dag innan bröllopet och kunde njuta av att ta det lugnt. Mick från USA anslöt sig och vi fyra gick till hotellets pool och jacuzzi där vi hade en väldigt bra eftermiddag. Bröllopsparet och flera gäster anlände och på kvällen åt vi alla en gemensam middag och vid midnatt var jag ganska mör och gav upp.

4/8:
Vid frukosten skulle brudgummens best man, Chris, skoja lite med Andy och ge honom brända frallor, det slutade med att brandalarmet gick! Som tur var behövde vi inte utrymma stället haha. Strax efter 12 tog vi taxi till baren som låg mitt emot kyrkan där vigseln skulle äga rum. Där dämpades nervositeten med GT och öl samt dart. Klockan närmade sig 14 och vi promenerade över till Kyrkan och klev in. Kyrkan var otroligt vacker och inte ett öga var torrt när bruden leddes fram till altaret av sin bror.
Det blev en fin ceremoni som innehöll skratt, körsång och en bra präst. Efteråt var det konfetti och fotografering utanför kyrkan.
Alla tog sig tillbaka till hotellet där det blev mingel och mer fotografering innan middagen. Bordsplaceringen bestod av Springsteens olika album och jag hamnade vid bordet Born in the USA, ett mycket trevligt bord med gäster från Sverige, Norge, England och USA. God mat och dryck samt väldigt roliga tal, en bra middag!

På kvällen anslöt ytterligare 50 gäster som inte hade fått plats på middagen och nu blev det fest! En DJ spelade och det blev hyfsat drag när han spelade Born to run, det var många Springsteen-fans i lokalen! En stor buffé dukades upp bröllopstårtan serverades.
Vid midnatt slutade musiken och festen var över... Lite konstigt men ändå lite skönt, jag var helt slut...

5/8:
Trevlig frukost där alla pratade om gårdagens händelser. Klockan 10:15 lämnade jag alla vänner och tog tåget från Appley bridge till Manchesters flygplats och därifrån flög jag till London Heathrow. Jag var ganska stressad eftersom flyget var försenat. Jag tog tåget till Paddington och 2 minuter senare hade jag checkat in på Tudor hotel. Ett snabbt klädbyte och sedan var jag klar för att ta mig till friidrotten. Jag passerade baren The Swan och tog tunnelbanan från Lancaster gate, precis som jag gjort under hela OS 2012. Vilka minnen man fick när man gjorde samma resa till olympiska parken igen. Det var nästan gåshud när jag klev av tåget vid Stratford. Precis efter entrén till Olympiastadion så sprang jag på kompisen Ola som alltid är på friidrott. Vi hann prata en liten stund innan det var dags för semifinaler på 100 meter. Vilken känsla att få se Bolt live igen, den störste av dem alla !! Han kom tvåa i sin semifinal så nu var det klart att jag skulle få se honom i sin sista individuella mästerskapsfinal senare under kvällen.
Nu började diskusen med Daniel Ståhl och längdhoppet med Tornéus. Jag hade inga förhoppningar i längdhoppet men i diskusen trodde jag stenhårt på guld så jag var lite besviken när det "bara" blev silver till Daniel. Tyvärr var han två centimeter från ett guld!!

Jag knallade upp bakom pressläktaren och där fick jag en bra bild på Daniel, han posserade glatt för mig med den svanska flaggan bakom ryggen. Där träffade jag även vännen Bengt Skött från Radiosporten. Det avgjordes en hel del grenar under kvällen men jag väntade bara på 100 meter. Till sist var det dags för final och arenan kokade då Bolt presenterades. Skulle han slå till en sista gång? Aj då, usel start på Bolt! Skulle han hinna ikapp som vanligt? Nej den här gången blev det för tufft och publiken buade då de förstod att skandallöparen Gatlin hade vunnit. Bolt kom bara trea men hyllades ändå som en vinnare av arenan.
I Rio träffade jag en tjej från Uppsala som heter Anna och hon var på plats i London. Vi hittade varandra efter Bolts lopp och tillsammans gick vi bort till pressläktaren. Vi lyckades ta oss fram så pass bra att vi fick väldigt bra bilder på Bolt då han showade loss mellan intervjuerna. Jag passade även på att hälsa på Anna Brolin och Stefan Holm.
En bra avslutning på en händelserik dag. Jag var så trött att jag åkte för långt på tunnelbanan när jag skulle hem, det var bara att åka tillbaka med nästa tåg haha.

6/8:
Hemresa till Sverige via Stansted och Västerås. Vilken helg!!!! Och vad trött jag var, sista dagen på semestern, usch....

© Magnus Legnerfält 2017